Lo Söllgård driver sedan 2013 det Malmöbaserad Lo Söllgårds förlag som i dagsläget har en utgivning om cirka 6 titlar och ett flertal bok- och skrivrelaterade pedagogiska verktyg. Lo undervisar dessutom på förlagsutbildningen vid Lunds universitet. Men det hela började en gång hos Hamrelius bokhandel vilket denna gästblogg handlar om.
Hamrelius bokhandel i Malmö har gått i konkurs.
När jag började jobba extra på Hamrelius under min studietid fanns det en kassaapparat som sa pling och absolut inget datoriserat sortimentsregister. Man fick helt enkelt lära sig vilka böcker som stod i hyllorna och var. Det var många böcker – ett ex av den ena, två av den andra, nyheter och backlist om vartannat. Det var på många sätt en helt fantastiskt arbetsplats och jag fortsatte att jobba timmar i butiken under många år.
Bokbranschen år 2030 – hur ser den ut? Framtidsspaningar i Analysbrevet!
I början njöt jag mest av att få röra mig bland bokhyllorna, hjälpa lässugna kunder med tips och packa upp nya böcker. Så småningom började jag ana att bokbranschen inte var fullt så romantisk som jag inbillat mig. Att driva två butiker som Hamrelius gjorde vid den tiden, en mindre på Skomakargatan och den stora på Hansa-compagniet, blev ohållbart. Man valde att lägga ner den lilla, nischade butiken.
Efter några år gick flytten till Södergatan. Det fanns visioner för den nya bokhandeln bakom den enorma glasfasaden invid gågatan. En välsorterad bokhandel, med kunnig personal, mitt i centrum. Men det var tufft. För det är inte lätt att sälja böcker. I länder med större befolkning ser det så klart annorlunda ut, där finns utrymme även för de smala titlarna bredvid bästsäljarna. Men ska man låta ettorna (böcker man bara beställer ett ex av) ta värdefull hyllplats när det är volym som behövs för att gå runt? Att hålla sortimentet uppdaterat med litteratur på engelska såväl som franska, spanska och tyska – nästintill omöjligt. Pappersvaror och storsäljande titlar till låga priser är ett måste för att kunna hålla ett brett sortiment. Förutom deckare och namnkunniga svenska författare, levererades då och då någon pall med glansiga böcker till butiken på Södergatan, böcker om historia, foto, konst eller kanske med ”vintage” i titeln – alltid i kombination med ordet erotic. Böckerna på pallen försvann varje gång med en ofattbar hastighet. Kunderna, merendels mogna kvinnor i övre medelåldern, sträckte fram boken över disken och bad om att få den inpackad – en födelsedagspresent. Vi behövde aldrig sätta in böckerna i hyllorna, där kunde ettorna få stå kvar i väntan på den rätte läsaren.
Naturligtvis är detta en förenklad bild, men att volymen spelar en avgörande roll i bokbranschen är ingen överdrift. Prispressen, inte bara från nätbokhandeln utan även från kedjorna som tillhandahåller böcker för låga priser, är möjlig på grund av volymer. När kedjorna beställer titlar pallvis ger förlagen rabatt. När nätbokhandeln kan visa på stor räckvidd och höga försäljningsvolymer får de rabatt. Inte så konstigt. Att ta in ett stort parti av en enskild titel är såklart en risk för bokhandeln, men den minimeras av returrätten. Kedjorna begär ibland returrätt så länge som upp till två år. Detta kan såklart ses som en stor chans, på så sätt kan förlagen även få ut de smalare titlarna i handeln. Men vad händer egentligen när böckerna som beställs aldrig innebär en risk att bli en kostnad för återförsäljaren? Tid är pengar. Ett sälj som går av sig själv är mer lönsamt än det som kräver en insats. Bästsäljarna får bästsäljande platser tillsammans med böckerna med ordet erotic i titeln och svårsålda böcker hamnar längst in i hyllorna. Böcker med returrätt behöver man inte anstränga sig för att sälja. Frestande även för de små bokhandlarna som strävar efter ett initierat sortiment. Problemet är bara att dessa enskilda bokhandlare aldrig kan komma upp i volymer som ger rabatter som gör det möjligt att konkurrera med de prispressande kedjorna. För den prismedvetne kunden är det ändå nätbokhandeln eller någon av de stora kedjorna, Akademibokhandeln, Åhléns eller Ica, som gäller när senaste deckaren eller tv-kocken kokbok ska införskaffas. För den enskilde bokhandeln är priskonkurrens hopplös om man har personalkostnader, lokalkostnader och övriga driftskostnader att täcka. Det är en omöjlig ekvation som i förlängningen leder till att mångfald av titlar hotas och bidrar till en utarmning av bokhandlare som vill satsa på bredd och hålla unika titlar tillgängliga.
Nyfiken på nya boksläpp? Kolla in aktuella nya böcker!
Det talas mycket om bokhandelns död och om att det är tvunget att tänka nytt för den fysiska bokhandelns överlevnad. För de flesta verkar ganska överens om att den fysiska bokhandeln trots allt är värd att bevara och kämpa för. Att den har en viktig plats i samhället. Men vilken? Till den frågan bör man backa innan man drar upp visionerna om den nya bokhandeln (inte sällan målas bilden av den nya bokhandeln upp som en butik som har café och läshörnor, ordnar författarkvällar och fungerar som forum för oss bokälskare). Vilken roll har eller ska bokhandeln ha i ett demokratiskt samhälle? Vilken roll har boken? Kan det fria ordet vara fritt på en marknad som styrs av volymer? Om svaret här anses vara ja, vore det ändå lämpligt att titta på vilka faktorerna är som kan hota det fria ordet på en oreglerad bokmarknad. Om svaret är nej, bör man definiera varför och sedan titta på vad alternativet är och vad det skulle innebära. Att Hamrelius konkurs är en del av större problem råder det inga tvivel om, även om en generell bokhandelsdöd och volymernas princip inte är en fullständig förklaring.
Avslutningsvis, ett annat spår, en positiv trend – för något som dock står klart är: Bokhandelsdöden beror knappast på att det inte finns material nog att presentera på en marknad. Aldrig förr har det väl skrivits så mycket som i dag i så många format och genrer. Det finns böcker att sälja, men de etablerade strukturerna på marknaden tycks inte klara av att optimera förutsättningarna i rådande form. Det måste till en förändring och det krävs betydligt mer än att den enskilde bokhandlaren börjar servera latte.
Gästskribent: Lo Söllgård
Malmö, 2015-01-19
Foto: Kurt-Inge Eklund
