Att människan levde : Maria Larssons eviga ögonblick

Att människan levde -Maria Larssons eviga ögonblick (Som film, svensk Oscarsnominering Som bok, läs den) (!) Det sitter en skräckslagen kvinna på vagnens kuskbock, hennes fläta har löst upp sig, det bruna håret står som en man, precis som den vilt skenande hästens. Hon håller sig fast så knogarna vitnar, vagt uppfattar hon omgivningen som fladdrar förbi henne. "Vart ska vi Sigfrid, vart är vi på väg"? ropar Maria. Hans berusade nävar har tappat greppet om tömmarna och den uppskrämda hästen bara fortsätter att skena. "Vi ska till helvetet", skrattar han. Bakom henne i vagnen sitter deras sexåriga dotter Maja, fastklamrad vid sin morbror Erik. Vagnen kränger, slänger och far fram i det rykande vägdammet medan fradgan rinner från den vilt skenande hästen. Nu börjar söndagsflanerande människor på väg till Slottsskogen, som ser det livsfarliga ekipaget, ge upp förfärade skrik. Man inser att hotande nära ligger Helvetet för ekipaget som besinningslöst dundrar förbi ... Så inleder Agneta Ulfsäter-Troell sin släktkrönika som skildrar de färgstarka människor som befolkar hennes släkt. Boken är också en berättelse om Fattigsveriges väg till välstånd. När arbetarkvinnan Maria Larsson vinner en kamera på lotteri under 1900-talets första år är det för henne som ett Under. Historien om Maria Larsson och hennes "eviga ögonblick", hennes familjs öden så långt från dagens Sverige, bygger på många års intervjuer med främst Marias dotter Maja född 1901. Författarinnan har sammanställt en familjekrönika där hennes pappas faster Marias liv utgör navet i en fascinerande berättelse om en kvinna som mot alla odds skapar sig en egen tillvaro. Berättelsen bildar underlag till filmen Maria Larssons eviga ögonblick som Niklas Rådström har skrivit manus till i samarbete med Agneta Ulfsäter-Troell och hennes make, filmregissören Jan Troell. Pärmbilden är fotograferad av Maja Larsson, Marias dotter. Att människan levde Inspirerade också till en film ! Du får aldrig ge bort den här historien till någon annan, än till mig! Det har jag hört min man, filmregissören Jan Troell, utbrista med jämna mellanrum sedan historiens upptakt 1986. Åren gick medan intervjuer och fotografier stuvades in i kassaskåp och på hyllor. När ska jag någonsin få tid att rå på allt detta? var den eviga frågan. Men så aktualiserades historien för några år sedan. Lena Hansson-Varhegyi, som då var på Svenska Film¬institutet, hörde om den och om Jans intresse för arbetar¬kvinnan Maria, som vann en kamera på ett lotteri år 1900, och om allt vad detta kom att innebära för henne. Genom Lena kom möjligheten att arbeta fram ett grundmanuskript. Detta gjorde det möjligt för Jan och mig att göra ett första utkast till en eventuell film. Men att det nu faktiskt blivit en film beror på att producenten Thomas Stenderup på det danska filmbolaget Final Cut bara timmar efter att han läst det första utkastet till filmen formligen stormade in i vårt kök i Smygehamn, så övertygad att han ville göra filmen att vi satte oss ner och tog oss för pannan. Vi har tagit oss för pannan många gånger sedan den dagen, för det är många turer och mycket man ska igenom innan det faktiskt blir en film. Thomas Stenderup tände på filmidén om Maria för att, som han uttrycker det: På många sätt är Marias historia en klassisk historia om en arbetarkvinnas frigörelse. Det som gör materialet till något alldeles särskilt för mig är de poetiska och emotionella skikt, som utgör fotografiets magi: Detta att ögonblicket kan hållas fast på en bit fotopapper och bli vittnesbörd om att ögonblicket varar för evigt. Eller för de efterkommande ett vittnesbörd om att människan faktiskt levde, skrattade, dansade och grät. Detta, menade Thomas Stenderup kan bli en film, en riktig Troell-film! Och nu har det hänt! Efter ett inspirerande samarbete med författaren Niklas Rådström som lyckligtvis blev filmens manusförfattare, kom inspelningen igång i februari 2007. Filmen bygger på mycket från Marias och Sigfrids liv som det skildras i historien om dem, men den har också sitt eget liv, den går sin egen väg och inte i Göteborg som i verkligheten utan i Malmö. Filmens fantastiska medarbetare och lysande skådespelare skapar dess eviga ögonblick. Agneta Ulfsäter-Troell Smygehamn augusti 2007