Resan till paradiset. Mölle som tillflykt och resmål

Mölle kom på 1890-talet att fungera som en tillflyktsort för tusentals stadsbor som sökte sig bort från industristädernas rök och damm för att njuta av den friska bergs-, havs- och skogsluften vid Kullen. På 1940-talet blev Mölle också en fristad för flyktingar. Först kom de danska båtflyktingarna, därefter esterna, de franska och finska krigsbarnen samt de judiska flyktingarna från tyska koncentrationsläger. De följdes senare av ungrare, turkar, polacker, tjeckoslovaker, assyrier, chilenare, iranier, irakier, syrier – alla de nationaliteter som utgör Sveriges stora invandrargrupper. Mölle är på så sätt en miniatyr av 1900-talets svenska migrationshistoria där flyktingmottagandet bytt skepnad – från att vara en del av arbetskraftsinvandringen till att bli en ren asylinvandring. För många blev vistelsen i Mölle en resa till paradiset. Här finns en månghundraårig tradition av att betjäna och ta hand om främlingar. Här har det alltid funnits hotellanläggningar, resanderum och utspisningsmöjligheter som lämpat sig lika bra för tillfälliga turistbesök som för en tillfällig flyktingtillvaro. I denna sista del av boktrilogin ”Människor i Mölle” presenterar Erik Magnusson och Frederic Täckström en rad gripande människoöden i flyktingströmmarnas spår. I andra personporträtt skildras bofasta Möllebor, sommargäster och mer tillfälliga besökare i text och bild.