Bara jag kommer hem

Sekunderna tickade allt snabbare och jag fick fortfarande inte luft. Nu skulle jag drunkna, det var alltså så här det kändes att dö. Jag ville kippa efter luft men insåg att om jag gjorde det skulle mina lungor fyllas med vatten. För att förstå vad som hänt försökte jag se hur det såg ut omkring mig. Vattnet var grumligt och sikten dålig. Ögonen sved när jag tvingade mig själv att hålla dem vidöppna. En halvmeter ovanför mig såg jag vattenytan. Varför kunde jag inte styra över min kropp? Var det ingen som reflekterade över att jag inte kom upp? Sommaren 1996 dök Nina Muhonen i en konstgjord sjö i England. Några avgörande sekunder och hennes liv blev aldrig mer sig likt. Här berättar hon om den stora livsförändringen och om hur det var att gå vidare med helt nya förutsättningar. Bara jag kommer hem är en viktig dokumentation om krisbearbetning och om den långa vägen tillbaka till ett värdefullt liv. Men främst är boken en rörande livsberättelse om kampen för att överleva en livskatastrof och om att välja livet.