De kylande stjärnorna : en kosmisk syn på klimatförändringarna
| Författare | |
|---|---|
| Förlag | Anarchos förlag |
| Format | Häftad |
| Språk | Svenska |
| Antal sidor | 266 |
| Vikt | 435 gr |
| Utgiven | 2008-03-05 |
| ISBN | 9789197705912 |
Forskarna är överens om att jorden under det senaste århundradet har blivit varmare. Men vet vi egentligen varför det här har hänt?
De kylande stjärnorna är en skickligt skriven och njutbar läsupplevelse som sammanfattar en lysande, djärv och otvivelaktigt kontroversiell ny teori som kommer att sporra till nya tankesätt omkring den globala uppvärmningen.
Som den prisvinnande vetenskapsförfattaren Nigel Calder och klimatfysikern Henrik Svensmark förklarar, så verkar samspelet mellan moln, solen och kosmisk strålning – subatomära partiklar från exploderande stjärnor – ha en större effekt på klimatet än den koldioxid som är orsakad av människan.
Den här slutsatsen bottnar i Svensmarks forskning vid Danish National Space Center som nyligen har visat att kosmisk strålning spelar en oväntad roll vid bildandet av våra vanliga moln. Under de senaste hundra åren har den kosmiska strålningen blivit mer sällsynt, eftersom ett ovanligt kraftfullt agerande av solen har slagit undan mycket av den. Mindre kosmisk strålning innebär färre moln och en varmare värld.
Teorin, enkelt framställd här men förklarad i fascinerande detalj i boken, framträder vid en tid av intensiv allmän och politisk debatt omkring klimatförändringarna. Motiverade endast av sin omtanke om att vetenskapen måste vara trovärdig, så ber Svensmark och Calder sina läsare att lägga sina förutfattade meningar om den globala uppvärmningen orsakad av människan åt sidan, och på nytt titta på naturens roll i den här allra hetaste världsfrågan.
De kylande stjärnorna är en skickligt skriven och njutbar läsupplevelse som sammanfattar en lysande, djärv och otvivelaktigt kontroversiell ny teori som kommer att sporra till nya tankesätt omkring den globala uppvärmningen.
Som den prisvinnande vetenskapsförfattaren Nigel Calder och klimatfysikern Henrik Svensmark förklarar, så verkar samspelet mellan moln, solen och kosmisk strålning – subatomära partiklar från exploderande stjärnor – ha en större effekt på klimatet än den koldioxid som är orsakad av människan.
Den här slutsatsen bottnar i Svensmarks forskning vid Danish National Space Center som nyligen har visat att kosmisk strålning spelar en oväntad roll vid bildandet av våra vanliga moln. Under de senaste hundra åren har den kosmiska strålningen blivit mer sällsynt, eftersom ett ovanligt kraftfullt agerande av solen har slagit undan mycket av den. Mindre kosmisk strålning innebär färre moln och en varmare värld.
Teorin, enkelt framställd här men förklarad i fascinerande detalj i boken, framträder vid en tid av intensiv allmän och politisk debatt omkring klimatförändringarna. Motiverade endast av sin omtanke om att vetenskapen måste vara trovärdig, så ber Svensmark och Calder sina läsare att lägga sina förutfattade meningar om den globala uppvärmningen orsakad av människan åt sidan, och på nytt titta på naturens roll i den här allra hetaste världsfrågan.
