1812: Napoleons marsch mot Moskva

Napoleon hade bestämt sig. När tsar Alexander, sedan länge hans huvudrival om herraväldet på kontinenten, åter började skramla med vapnen var det dags att en gång för alla göra slut på honom. Den stora franska armén, känd för sina enorma framgångar på slagfält över hela Europa, sattes i rörelse.

Året var 1812. Två år tidigare hade Napoleon befunnit sig på höjden av sin makt. Men nu började hans gigantiska imperie- och alliansbygge rämna. Det folkliga motståndet i Spanien vållade honom problem, i de tyska områdena jäste nationalistiska stämningar och på hemmaplan klagade folket över skatterna. Då Ryssland började rusta för krig var det dags för handling. Under våren marscherade den franska armén in över den ryska gränsen.

Ryssarna drog sig i det längsta undan strider och lämnade sönderbrända fält bakom sig. De var väl medvetna om svårigheterna att skaffa proviant för den gigantiska franska armén. Den första stora kraftmätningen kom i slaget vid Borodino i september 1812, efter vilket Napoleon kunde tåga in i Moskva.

Napoleons vistelse där blev dock inte långvarig. Invånarna tände eld på staden och tvingade fransmännen att dra sig tillbaka. Detta var början på en lång och plågsam reträtt för de franska styrkorna – en reträtt som snart utvecklade sig till en desperat flykt. Inte bara undan fienden, som man hade i hälarna, utan också undan den annalkande ryska vintern.

Under reträtten dog hundratusentals av soldaterna i Napoleons en gång så stolta armé. Kriget beräknas totalt ha kostat en miljon människor livet. Slutligen flydde Napoleon till Paris och lämnade resterna av sin armé att gå under.

Adam Zamoyski beskriver på ett mästerligt sätt det för Napoleon och Frankrike så ödesdigra kriget 1812. På ett övergripande plan är det en duell mellan Europas två mäktigaste män, men Zamoyski glömmer inte bort den lilla människan, den enskilde soldaten. De enorma umbäranden denna fick utstå skildras ingående med utgångspunkt i brev och dagboksanteckningar från soldater och officerare som deltog i kriget. Att lidandet inte var förbehållet Napoleons armé bli uppenbart då författaren också låter oss följa utvecklingen från den ryska sidan.

1812. Napoleons marsch mot Moskva är en spännande och gripande skildring av ett av de mest betydelsefulla fälttågen i historien. Jämförelser med Peter Englunds Poltava och Antony Beevors Stalingrad är ofrånkomliga. Zamoyski är en briljant skribent som har hyllats av bland andra Beevor och John Lukacs.