Med kluven tunga : LO och genusordningen
Författare | |
---|---|
Medverkande | |
Förlag | Bokförlaget Atlas |
Genre | Samhälle, politik och debatt |
Format | |
Språk | Svenska |
Antal sidor | 461 |
Vikt | 372 gr |
Utgiven | 2001-01-01 |
SAB | Ohai-cza Landsorganisationen i Sverige |
ISBN | 9789189044258 |
Med kluven tunga är en beskrivning av LOs motstridiga tal om kvinnors plats i samhället. Yvonne Hirdman skriver om perioden 1946-1986, den tid så kvinnans roll i arbetslivet och hemmet förändrades snabbt. Det var inte alldeles enkelt för fackföreningsrörelsen att uppskatta de nya maktförhållandena, och när kvinnorna under 70- och 80-talen blev allt större del av LOs aktiva medlemmar stötte de på motstånd.
Om man kallar en bok: "Med kluven tunga" med underrubriken "LO och genusordningen" - ja, då har man en del att förklara. Att det ska handla om LO är tydligt. Ändå är det något som måste förklaras: att det LO som ska stå i fokus i boken är ett "LO-i-princip", dvs det LO som står bakom remisser, som skriver programskrifter till kongresser mm; kort sagt den institution (i praktiken enskilda människor) som uttalar sig i form av LO.
Den kluvna tungan avser LOs motstridiga tal om kvinnors plats i samhället. Yvonne Hirdman skriver om perioden 1976-1986 och här har utvecklingen blivit både mörkare och ljusare. Genuspolitiken kapslas under perioden in under jämställdhetens begrepp. Samtidigt förvandlas LO till en riktig kvinnoorganisation. En allt större andel kvinnor är aktiva inom Landsorganisationen och på LO-kongresserna. Kvinnors röster hörs på ett halt anat sätt än tidigare.
Yvonne Hirdman blev 1988 professor i kvinnohistoria, numera verksam vid Stockholms universitet. Hon har skrivit om svensk arbetarrörelse i en rad böcker.
"Inte visste jag att arbetarrörelsehistoria kunde vara så spännande." - Moa Matthis i Dagens Nyheter
"Yvonne Hirdman har skrivit en gedigen bok om fackföreningsrörelsen och genusordningen som är högst uppslagsrik och idéväckande - om än inte på något sätt okontroversiell. Den kan varmt rekommenderas." - Jonas Olofsson i Arbetet