Den inneboende

Maria är den judiska flickan som man gömmer i den stora våningen och som inte får titta ut genom fönstret, som aldrig hostar och aldrig kissar mellan klockan halv fyra och fyra. Marta är dottern i den polska familjen som gömmer Maria på den ariska sidan i andra världskrigets Warszawa.

Eller är det två sidor av samma personlighet? Den mörka och den ljusa, vad man är och vad man kunde ha varit, eller kan bli. Maria och Marta, dubbelgångare och systrar, två skärvor av en krossad identitet: den judiska och den polska. Minnena av krigstiden, av barnhemsbarnen och den antisemitiska kampanjen i mars 1968 väcks till liv när general Jaruzelski den 13 december 1981 utropar undantagstillstånd och författaren återigen känner sig som en inneboende i sitt eget land.

Hanna Krall föddes i Warszawa 1935 och överlevde förintelsen tack vare att ett fyrtiotal polacker gömde henne i olika lägenheter. Hon har tilldelats ett stort antal polska och internationella priser och översatts till ett tjugotal språk. Den inneboende, hennes enda roman, skrevs 1981, utkom på ett polskt exilförlag 1982 och på ett hemligt förlag i Polen 1985, samma år som den tilldelades Solidaritets undergroundpris.

 

KRITIKERRÖSTER OM »VIT MARIA« (2018):

»Detaljer nedtecknade med den ömsinta precision, med den poetiska skärpa, som blivit Hanna Kralls kännetecken och som triumferar även här.« Jens Christian Brandt, Vi läser

»Jag läser Vit Maria som en del av ett större europeiskt minnesarbete. Hennes text lägger sig tätt intill andra texter, av exempelvis Patrick Modiano, Georges Perec och W G Sebald. Tillsammans bildar de en kör, en samling röster som vi ständigt måste återvända till, texter som på en och samma gång är en sorgesång och en varning.« Mattias Hagberg, GöteborgsPosten

 

»Jag behöver väl inte säga att den här sortens litteratur är oändligt angelägen i dag, såväl politiskt som estetiskt. Men kanske bör jag förtydliga att Krall också är underhållande, ibland, på ett strävt, lite bitskt vis. Hennes humor glimtar fram i formuleringar, och signalerar en livsvilja som är starkare än det mesta.« Anna Hallberg, Dagens Nyheter