Tillsammans

”Författaren har skapat något som mycket väl kan bli 2000-talets första ungdomsklassiker.” Lars Karlstrand i BTJ Tillsammans handlar om hur Patrik saknar Loving men också får annat att tänka på. Jag ville inte påannonsera min egen låt. Fidde kom fram och hävde sej över mikrofonen: ”Sista låten. FAN! TAS! TISK!” Storm slog in. Fidde och Jens stod bredvid henne, och dom kastade sej över det där vilda introt som gick över i det fräcka och gungiga verskompet. Jag hörde orgeln och det gyllene tjutet från Jens gitarr och hakade loss micken från stativet och gick fram till scenkanten och körde vänster näve rakt upp i luften. Storm började svälla på trummorna. Jens gjorde nånting med sin gitarr som fick en jublande jätteorm av rundgång att blixtra runt aulan. Jag såg att folk tjöt, men jag hörde det inte. Bas och trummor drev på som en lavin tills allting löste upp sej i refrängen som var lika guldskimrande som Loving själv: ”Hon är fanTASTISK, fanTASTISK, fanTASTISK!” Hela aulan skrek och kved och vrålade. Slutet på Fantastisk skulle vara att vi höll kvar ett ackord och väntade tills Storm hade slagit virvlar på allting som fanns inom räckhåll. Ackordet svävade i luften hur länge som helst och Storm slog otroliga virvlar på trumma efter trumma, puka efter puka. Till slut var hon nere i själva kolsvarta underjorden och jag tog ett språng på scenen framför henne och när jag landade igen slog alla av.