Där solen bryter fram

Många år har gått sedan jag skrev min doktorsavhandling. Då fick jag rådet att inte skriva ord. Skriv de bilder du bär på. När jag sedan haft skrivarkurser har det varit min utgångspunkt. Tänk på ett minne du bär på. Skriv ner berättelsen du ser framför dig. När det gäller just den här boken är den full av mina många minnen. Kanske rör det sig om ett tjugotal personer som jag har fördelat mina minnen på. Så låter jag Roger ha en mamma i Piteå som egentligen är änkan efter min bror. Att det ger mig en möjlighet behandla förhållandet mor och son. Tänker på mina egna upplevelser på Sri Lanka. Besökte Nandani de Silva och hennes mamma i hennes hem. Lät mamman ge Roger en bok som Mahatma Gandhi skrivit för nästan hundra år sedan, ”Sju sociala synder”. Att det var en social synd om politiken genomfördes utan principer. Om välfärden skedde utan någon arbetsinsats. Om njutningen upplevdes samvetslöst. Om Vetenskapen skedde utan en humanistisk människosyn. I verkligheten fick jag boken av min vän Stig Lundström som samlade på böcker i sitt antikvariat. Genom att ändra verkligheten och låta boken komma från den kloka mamman blev det i mitt tycke att samtalet får en lokal förankring. Hela tiden bilder jag ser framför mig. Lätta att skriva ner.