Klasskampen

”Örnens blick följde varje liten rörelse. Hon lutade sig varsamt framåt och slungade sin väldiga kropp med all kraft ut från berget medan ögonen fokuserade på sitt byte. Vinden hade mojnat och i den totala tystnad som rådde svepte hon ljudlöst fram genom luften, spände ut sin klor och lyfte dem i position för angrepp. Det krasade i stenhällen när klorna greppade efter sitt byte. Hon tittade förvånat tillbaka mot klipphyllan. Lunnefågeln var borta men ingenting hade fastnat i hennes klor förutom en ilande smärta som spred sig ohämmat genom kroppen. Smärtan var så oerhörd att hon tappade orienteringsförmågan och skrek ut i vårsolen, ett skrik av förtvivlan, skräck, frustration och fruktansvärd plåga. Jan Erik Mikalsen satt vid köksfönstret och betraktade fjorden framför sig. Aldrig hade han sett havet så vackert, helt vindstilla och spegelblank. Han lutade sig mot väggen för att läsa av termometern som visade en temperatur på fjorton plusgrader. Ett leende spred sig över hans läppar. Så länge han kunde minnas hade det inte varit så varmt, så tidigt på morgonen, redan så här tidigt på året. I dag skulle det bli en ovanligt skön dag, på många sätt.” Med en bedrägligt lugn inledning kastas läsaren in i en hissnande kriminalhistoria som rör sig från en liten ö i nordligaste Norge ner till soliga Spanien, med mellanlandningar i både Gävle och Östersund. Att Nick Borgen är van att hantera ord och stämningar finns många bevis på från hans långa karriär inom musikbranschen, nu bjuder han läsaren på en vackert skriven men framförallt gripande och spännande berättelse, där mobbning och hämnd är några viktiga ingredienser, men också kluriga gåtor och en oväntad upplösning.