Utan dina andetag

<p ><em>Jag tänker på hur snygg han är. Snyggare nu än när vi möttes. Munnen bred och profilen rak. Manlig, fast ingen av oss egentligen gillar det ordet. Ögonen har små rynkor, de har djupnat sedan han fyllde trettio. Den ljusa luggen hänger ner över ögat och en impuls att stryka undan hårtestarna kommer över mig, men jag håller tillbaka.</em>

<p ><span >När Evelyn tänker på sin och Eriks relation tänker hon på det perfekta paret. Så jämställda. Medvetna. Hon vet att de hör ihop. Har gjort det i tio år. När de gifter sig och skaffar barn tänker Erik ta Evelyns efternamn och halva föräldraledigheten, det är båda överens om.</span>

<p ><span >Först ska de bara göra den där långresan de så länge har pratat om: Två månaders kringflackande i Indien, genom söderns landskap av stränder och kokospalmer, sedan norrut mot Himalayas karga berg.</span>

<p ><span >Den här resan ska bli en nystart i deras förhållande; Evelyn är övertygad om det.</span>

<p ><span ><em>Utan dina andetag</em> är en roman om tvåsamhet och ensamhet. Om drömmar, förväntningar och det svåra i att upptäcka att livet inte blev som man hade tänkt sig.</span>

<p ><span >"</span><span >Intressant och läsvärt om svårigheten att våga lita på sina egna känslor."</span>

<p ><span >Eva Åström, Expressen Söndag</span>

<p ><span >"</span><span >Jag tyckte mycket om Aspenströms förra bok Till min Love. Den här är snäppet bättre."</span>

<p ><span >Annelie Henrysson, Blekinge Läns Tidning</span>