Den vita rosen

Ett modernt danskt mästerverk</u>

<p dir="ltr" >2017 års stora skandinaviska dikt </u>

<p dir="ltr" >Nominerad till Læsernes Bogpris 2017 </u>

<p dir="ltr" >Nominerad till Politikens Litteraturpris 2017 </u>

<p dir="ltr" >»Förförande bra.« Göran Sommardal, Aftonbladet Kultur</u></u>

»Det är på ytan enkelt, men det blir gripande och vackert. Olga Ravn är sitt eget poesiunder.« Lina Kalmteg, SvD</u></u>
</u></u><p dir="ltr" >En av årets böcker enligt Andrés Stoopendaal, Borås Tidning: »Bland den yngre generationens danska poeter framstår Olga Ravn som den mest klart lysande stjärnan.« </u></u>

<p dir="ltr" >»Så här starkt och trollbindande blir det bara när stor teknisk kompetens blandas med existentiellt angelägen tematik. Med andra ord: applåder för Ravn.« Victor Malm, Expressen</u></u>

<p dir="ltr" >Danska Olga Ravns mästerverk Den vita rosen består av 160 strofer, på 5 rader vardera, med blanksidor emellan - som stod dikterna i varsin bädd, blommande i monumental isolation. Fram tonar en berättelse om ett kärleksförhållande med en dödssjuk eller kanske till och med död.</u></u></u>

<p dir="ltr" >Den vita rosen [Den hvide rose] har kallats den både mest rörande och mest intelligenta systemdikten som skrivits i Norden på åratal. Här i svensk översättning av författaren Johanne Lykke Holm.</u>

<p dir="ltr" >OLGA RAVN [f. 1986] är en dansk poet, romanförfattare, kritiker och översättare. Hon debuterade 2012 med diktsamlingen Jag äter mig själv som ljung. Flicksinne [Jeg æder mig selv som lyng. Pigesind], 2015 utkom romanen Celestine. Den vita rosen[Den hvide rose] har nominerats både till Politikens Litteraturpris och till det danska litteraturpriset Läsarnas bokpris. Olga Ravn undervisar också på Hekseskolen [Häxskolan], som hon startade 2015 tillsammans med Johanne Lykke Holm, i samarbete med Litterär Gestaltning på Akademin Valand i Göteborg.</u></u></u></u></u></u></u>

<p dir="ltr" >»Systemdikten Den vita rosen är rentav så smart att jag är rädd att framstå som dum när jag uttalar mig om den.« Andrés Stoopendaal, Smålandsposten</u></u>

<p dir="ltr" >»Ett tungt verk som genljuder av litteraturens storheter, diamanter faller i gräset nästan som hos Edith Södergran.« Elin Kvicklund, UNT</u>

<p dir="ltr" >»Frågorna ges inga svar, och det behövs inte heller när poesin är så stark som den är i Ravns tappning [...] En diktare som gör sig påmind är Edith Södergran.« Evelina Stenbeck, Norra Skåne</u>

<p dir="ltr" >»Genom en elliptisk form, som stundtals påminner om haiku eller tanka, ger hon [Ravn] de sensuella metaforerna liv. Det är drabbande och ibland hisnande vackert.« Betyg 4 av 5, BTJ</u>

&nbsp;