Ett glas vrede

»Begränsning är en ovanlig dygd, och istället för att känna sorg över de verk som aldrig skrevs borde vi glädjas över de som nu finns framför oss de är mästerverk båda två.« | SvD Kultur

»Hur ofta lever nyutkomna översättningar av ett bortglömt geni upp till hajpen? Här är i alla fall ett exempel som gör det: Raduar Nassar.« | Times Literary Supplement

På en isolerad gård i den brasilianska obygden tillbringar en man och hans yngre flickvän en passionerad natt tillsammans. Morgonen efter utbryter ett häftigt gräl, varpå hon ger sig av.
Inom ramen för detta till synes banala förlopp vecklar Raduan Nassar ut mannens och kvinnans inre motsättningar,låter dem blottlägga sina egna och civilisationens lägsta drivkrafter, den ena efter den andra. Egoism, förljugenhet,livslögn, viljan att kuva den andre och önskan att själv kuvas:allt dras upp till ytan och sveps med i ett vredens skummande, musikaliska flöde.

Raduan Nassars känsloladdade roman Ett glas vrede är en lysande pärla i den brasilianska 1900-talslitteraturen. Med stilistisk virtuositet utforskas de motstridiga krafter som kämpar om herraväldet på det mänskliga medvetandets slagfält. I svensk översättning av Örjan Sjögren.

RADUAN NASSAR [f. 1935] är en brasiliansk författare, som fått ett sensationellt genomslag på senare år i och med att hans verk för första gången översatts till engelska. Romandebuten Arkaiskt jordbruk [Lavoura arcaica] utkom 1975 och följdes tre år senare av Ett glas vrede [Um copo de cólera, 1978], som båda fick ett översvallande mottagande i hemlandet. Trots detta satte Nassar redan 1984 punkt för den egna författarbanan, med motiveringen att han i stället ville ägna sig åt jordbruk. Sedan dess har hans renommé fortsatt att stiga och 2016 tilldelades Nassar Camões pris, den mest prestigefyllda utmärkelsen för portugisiskspråkiga författare.

»Efter att ha sträckläst två nyöversatta kortromaner av den brasiliansk-libanesiske författaren Raduan Nassar så som man bara sträckläser riktigt absorberande och oroande litteratur, undrar jag över när jag sist läste så skoningslösa skildringar av patriarkatet skrivna av en man. Det är en ynnest att få introduceras för detta uppenbarligen mycket kortlivade och kanske skygga författarskap.« | Hanna Nordenhök, Expressen Kultur