Vilket liv det blev : minnesbilder från en pojkes uppväxt under 1940-talet

Att bli med barn utan att vara gift ansågs under mitten av förra seklet som en stor skam. Många ogifta mödrar fick det besvärligt. Det kanske jobbigaste var hur de blev betraktade av omvärlden. Många barn hamnade på barnhem eller i fosterhem eftersom det ofta var svårt för mödrarna att ta hand om sitt barn samtidigt som de skulle sköta ett arbete. Den här lilla boken handlar om den 4-åriga pojken, som utan att han själv hade en aning om hur det gick till, blev placerad i ett hem där okända människor skulle ha hand om hans uppfostran. Inte nog med att hans pappa till en början förnekade honom; också hans mor förbjöds att umgås med honom. Fosterföräldrarna ansåg att barnet skulle bli alltför splittrat om modern hälsade på sin son. Skildringen blir även en tidsbild av hur barn som hamnade i fosterhem behandlades av myndigheterna. I boken berättas också om en familj, fosterfamiljen, där intriger avlöste varandra. Den blir en kortfattad redogörelse för vad som skedde innanför väggarna i det herrgårdsliknande hemmet i en stad i Norrland. Den fantastiska historien om en yngling som tillfångatogs av ryska trupper under vinterkriget 1808-09 återges också. Han återvände till friheten som något slags «bendoktor», en profession som sedan upprätthölls av sönerna i flera generationer. Den märkliga familjen hade inga egna barn, fosterbarnet räknades inte. Eftersom ingen annan finns som kan återge något av familjens historia blev den ett betydande inslag i redogörelsen. Lars Westerlund, fosterbarnet som skrev boken, är född 1938. Han växte upp i Umeå och avslutade också sin yrkesverksamma tid i samma stad. Boken tillägnas alla barn som i likhet med författaren nekades rätten att växa upp med sina biologiska föräldrar.