Boken om hovmannen

Den italienske ädlingen Baldassare Castiglione (d.1529) var knuten till hovet i Urbino. Av hertigen skickades han som sändebud till hoven i Rom, London och Madrid och sin sålunda förvärvade hovmannakunskap delgav han omvärlden året före sin död i Il Cortegiano (Boken om hovmannen). Den översattes redan under 1500-talet till flera europeiska språk och kom mer än något annat verk att utgöra en förebild för renässansens hovman. Medeltidens riddarideal levde ännu kvar och Castigliones hovman är riddaren som äger alla höviska dygder och är lika förtrogen med böckernas värld som med vapenlek, sång och dans. Krigarens alla dygder sattes främst: att vara djärv och trogen, manlig och stark. Att kunna rida och behärska tornerandets konst, jaga, simma, springa och ägna sig åt bollspel var självklara färdigheter och allt skulle utföras med samma smak och grace. Den gyllene regeln beträffande klädseln var att inte väcka uppmärksamhet utan följa mängdens bruk. Castigliones uppfattning var att för pråligt utstyrda människor blir betraktade som narrar och gycklare.
När Castigliones hovmannaregler första gången blev kända i Sverige är okänt, men man vet att Erik XIV år 1561 fick ett exemplar av den engelske köpmannen John Dymock, vilket var en översättning från franskan.
Översättning, inledning och kommentarer av Paul Enoksson.