Carl XVI Gustaf : den motvillige monarken
Författare | |
---|---|
Förlag | Lind & Co |
Genre | Historia och arkeologi |
Format | Inbunden |
Språk | Svenska |
Antal sidor | 351 |
Vikt | 611 gr |
Utgiven | 2010-11-03 |
SAB | Lz Carl XVI Gustaf, kung av Sverige |
ISBN | 9789174610161 |
Anser vi att monarkin är det överlägset bästa statsskicket så är det viktigt att granska Carl XVI Gustaf ur alla aspekter. Just därför är Carl XVI Gustaf Den motvillige monarken en viktig bok.
Åsa Linderborg i Aftonbladet
Det spännande med Den motvillige monarken är inte så mycket skvallret att kungen skulle haft affärer eller förletts ned på blöta middagar i källarlokaler ägda av kriminella tycks inte osannolikt, med tanke på umgängeskretsen av outtröttliga partypensionärer. Det eggande med den ojämna och splittrade boken är avförtrollningen, hur mediernas medvetna självbedrägeri, svassandet nu tvingas upphöra. Björn af Kleen i Expressen
Mitt intryck är att det är en väldokumenterad skildring av något vi alla anade eller rent av visste. Vi vet att monarkin i grunden är odemokratisk. Vi vet att kvinnors kroppar fortfarande tillåts vara till salu. Vi vet att dubbelmoralen förblindar. Gunnar Bergdahl i Helsingborgs Dagblad
Det bör sägas på en gång: den här boken kan inte enkelt avfärdas som en skvallerbok. //Det mest anmärkningsvärda är inte som jag ser det kungens påstådda, utomäktenskapliga affär med en känd svensk artist (detta ägnas ett kapitel) eller enskilda smaskiga detaljer, utan det allmänna intrycket av den miljö som målas upp. Det är mansklubbar, supande, maktens män som vill omge sig med unga, oerfarna kvinnor från förorten, bland annat i lokaler ägda av den jugoslaviska maffian. Lia Irénius i Uppsala Nya Tidning
Kungaboken handlar om en grupp män med en extrem samhällsmakt som tillsammas värnar rätten att inte betrakta kvinnor som människor. Bara skvaller är en återkommande invändning mot boken. Få argumenterar för att skvallret skulle vara falskt. Det är snarare skvallrets innehåll, beskrivningarna av hur överklassmän helt enkelt konsumerar kvinnor, som inte tycks relevant för vidare diskussion. Malin Ullgren i Dagens Nyheter
Att anklagelserna så snabbt förbyts i medkännande får mig att misstänka att Sverige inte bara präglas av hedersmoral utan också av machoideal. Varför bråka när kungen bara gjorde det som vilken man som helst skulle göra, om de bara fick chansen? Ann Heberlein i Dagens Nyheter
Det spännande med Den motvillige monarken är inte så mycket skvallret att kungen skulle haft affärer eller förletts ned på blöta middagar i källarlokaler ägda av kriminella tycks inte osannolikt, med tanke på umgängeskretsen av outtröttliga partypensionärer. Det eggande med den ojämna och splittrade boken är avförtrollningen, hur mediernas medvetna självbedrägeri, svassandet nu tvingas upphöra. Björn af Kleen i Expressen
Mitt intryck är att det är en väldokumenterad skildring av något vi alla anade eller rent av visste. Vi vet att monarkin i grunden är odemokratisk. Vi vet att kvinnors kroppar fortfarande tillåts vara till salu. Vi vet att dubbelmoralen förblindar. Gunnar Bergdahl i Helsingborgs Dagblad
Det bör sägas på en gång: den här boken kan inte enkelt avfärdas som en skvallerbok. //Det mest anmärkningsvärda är inte som jag ser det kungens påstådda, utomäktenskapliga affär med en känd svensk artist (detta ägnas ett kapitel) eller enskilda smaskiga detaljer, utan det allmänna intrycket av den miljö som målas upp. Det är mansklubbar, supande, maktens män som vill omge sig med unga, oerfarna kvinnor från förorten, bland annat i lokaler ägda av den jugoslaviska maffian. Lia Irénius i Uppsala Nya Tidning
Kungaboken handlar om en grupp män med en extrem samhällsmakt som tillsammas värnar rätten att inte betrakta kvinnor som människor. Bara skvaller är en återkommande invändning mot boken. Få argumenterar för att skvallret skulle vara falskt. Det är snarare skvallrets innehåll, beskrivningarna av hur överklassmän helt enkelt konsumerar kvinnor, som inte tycks relevant för vidare diskussion. Malin Ullgren i Dagens Nyheter
Att anklagelserna så snabbt förbyts i medkännande får mig att misstänka att Sverige inte bara präglas av hedersmoral utan också av machoideal. Varför bråka när kungen bara gjorde det som vilken man som helst skulle göra, om de bara fick chansen? Ann Heberlein i Dagens Nyheter