Den sista strandgasten

Mirjas mamma har ärvt ett gammalt tullhus vid havet. Marie får följa med dit på sommarlovet. Mirja är eld och lågor, det bara måste finnas spöken i ett så gammalt hus. Marie hoppas att det inte gör det. En dag träffar de grannen på stranden som berättar om strandgaster, sjömän som inte har fått en riktig begravning och därför går igen för att kunna ta sig till kyrkogården och få ro. Mirja, Marie och grannen Jonatan bestämmer sig för att gå på strandgastjakt en natt. För att hjälpa en eventuell strandgast tar de med sig en kärra så de kan skjutsa gasten till kyrkogården. De har tur (enligt Mirja), för plötsligt känner de en tyngd på kärran.