Dokumenthanterarna

Magnus har gömt sig. Eller har han bara skaffat sig arbetsro? Han är i alla fall pappa till en ettårig son. Och han ska översätta Woman on the roof. Det är varmt i Stockholm. Och han går till krogen Landet och träffar Mjau. Hon är en helt vanlig kvinna. Eller är hon det? Magnus kommer så fort hon kallar. Sedan är det Dokumenthanterarna. De som samlar in människornas berättelser. Finns de? Det är lite oklart mitt i stillaståendet. Så där som det kan kännas en tvärvarm sommar i en söderliggande närförort när ett arbete bara måste bli klart. Eller när en flykt blivit ett normaltillstånd. Dokumenthanterarna är fyra historier intimt länkade i varandra, om uppbrott, svek och försoning, en djupdykning in i närvarons hjärta. Det är en roman om föräldraskap, om att skriva för att glömma, att föda, göra sig bekant med det främmande, man har inom sig. Dokumenthanterarna börjar på Landet men avslutas vid Sergels Torg. Allting cirklar kring ett centrum vi kanske aldrig någonsin ser. Inom oss själva. "Hur befriande är det då inte att läsa en romanförfattare som Mathias Boström som tar sitt uppdrag på allvar! På en svalt neutral prosa som för tankarna till en författare som Haruki Murakami eller Kristian Petri rör sig Boström ständigt mot utkanten av det som är möjligt att beskriva: det som är kärnan i oss." Karl Johan Nilsson, Helsingborgs Dagblad "Liksom Samuel Becketts luffare i romanen Molloy har sina kryckor och sugstenarna i fickan, har Mathias Boströms romanfigur Magnus sitt protesben av grafit och sitt omständliga sätt att feltolka tillvaron. Boströms andra roman Dokumenthanterarna är både en storskalig modernistisk samhällsallegori och en småskalig, realistisk berättelse om en krisande småbarnsfamilj Efter Gamla Klaras rivning skapades en ödslig plats kallad Sergels Torg, där Unga Klara iscensatte sina allvarligt menade utopier. Denna bild av Sveriges moderna historia innehåller både tomhet och mening, förlust och rikedom. Så också Mathias Boströms nya roman, där talspråklig konstlöshet och realism strider med underliggörande fenomenologi och existentialism - en giganternas kamp som fortsätter inom läsaren efteråt." Ulf Eriksson, SvD "Dokumenthanterarna växer till en blandning av Peter Kihlgårds Kicke & Lasse, Stephen King på valium och skådespelaren Jonas Karlssons bättre noveller Till slut har Mathias Boström övertygat oss så pass att vi också ser Dokumenthanterarnas bilar i mörkret." David Bogerius, Situation Stockholm "Det var länge sedan jag läste en svensk text med så hög halt av realism och ändå ett så stort inslag av fiktiva konstruktioner. Boström har skrivit en roman om relationer som är något lite utöver det vanliga." Clemens Altgård, Skånska Dagbladet "Utmanande och fascinerande" Kristian Lundberg, Expressen.