Tåget skakar långsamt till

Människor läser nog av olika skäl; för egen del tar jag gärna emot tips på varför jag över huvud taget bör öppna ögonen om morgnarna, och varje morgon dessutom. Lyckligtvis viftar några diktare med handen här i bokhyllan och vill bidra.<br/>Som Ryokan, när han berättar vad som verkligen hände i världen i början av artonhundratalet: "Sju granatäpplen i gåva / klyver dem / plockar isär dem / delar dem i två / äter, äter, äter / släpper inget ur munnen!"<br/>Eller Tranströmer med sitt "titta här, helt otroligt!" Kanske kan man läsa honom som ett språng, bort, många gör det, men för mig leder han först och främst hemåt; när han sjunger om en bilkö, en manet, att älska med sin fru eller att släntra genom hamnen och titta på fiskebåtarna.<br/>Exakt vad Yoko Ono menar vet jag inte riktigt och det är nog en bra poäng, att kartan inte räcker till. Jag följer i varje fall tacksamt hennes instruktioner om att notera ljudet av en sten som åldras eller att spela en not i skogen, mellan 05 och 08, på sommaren.<br/>Förhoppningsvis kan någon av mina dikter ge åtminstone ett uns av samma sorts nytta och nöje till sin läsare.<br/><br/>Vänligen,  Magnus