Någon måste få veta

Baksidestext: Stina, den mycket gamla damen, möter på ett varuhus före detta grannpojken Olle. De börjar prata och hon vill att han ska komma hem till henne. Hon bär på en berättelse och säger att någon måste få veta. De träffas vid flera tillfällen och gör också en utflykt till den kyrkogård där många av Stinas och även Olles anhöriga är begravda. Hennes berättelse är stark. Hon berättar om en fattig barndom, hur hon tidigt blev föräldralös och tvingades till pigarbete på fina bondgårdar. På gårdar där bonden anser sig ha frihet att använda pigor på det sätt han själv önskar. Hennes två pojkar omkommer tidigt medan hon utvecklar ett komplicerat förhållande till sin dotter. Under hela hennes uppväxt har alkoholen funnits med som en ständig lömsk följeslagare. Stina har stått emot men fått betala ett högt pris. Olle gör då och då jämförelser med kvinnors situation i det gamla bondesamhället och i dagens samhälle. Om författaren: Torbjörn Ohlsson har ett mångårigt förflutet från bank- och finansbranschen. Från den branschen har han tidigare skrivit två romaner, ”Girighet eller Makt” som kom ut 2011 och ”Guldfeber” som kom 2015. Båda dessa romaner har tagits emot mycket väl och de har också uppförts som dansteater av Wendlas Dansstudio i Östersund. Men ”Någon måste få veta” gör Torbjörn Ohlsson sitt första skönlitterära försök som inte handlar om finansbranschen. Sagt om hans böcker: Girighet eller Makt Han visar sig ha rätt perspektiv på vad som hände under denna våldsamma fusions- och utlåningsyra från mitten av 80-talet, som till slut kulminerade i den värsta bankkris (1987-1993) Sverige någonsin skådat. Mats Lönnerblad, Sundsvalls Tidning Guldfeber Att Torbjörn Ohlsson kan den här miljön med alla dess personer - höjdare som fotfolk - är helt uppenbart, och han kan också i detalj den bankhistoria som har gått från kris och akutvård till rekordvinst och fantasibonusar. LO Rindberg, Länstidningen Östersund Om ”Någon måste få veta” skriver lektör Lotta Lingblom Lööv Sammantaget var det en gripande berättelse och många gånger fick man någon liten ledtråd som satte igång fantasin. Det var en röd tråd som var lätt att följa.