Partikulturer: Kollektiva självbilder och normer i Sveriges riksdag
| Serie | Skrifter utgivna av Statsvetenskapliga föreningen i Uppsala (159) |
|---|---|
| Författare | |
| Förlag | Acta Universitatis Upsaliensis |
| Genre | Samhälle, politik och debatt |
| Format | Häftad |
| Språk | Svenska |
| Antal sidor | 330 |
| Vikt | 685 gr |
| Utgiven | 2004-02-27 |
| ISBN | 9789155458829 |
Denna bok handlar om partikulturer i Sveriges riksdag. Undersökningen är den första i sitt slag, och visar att det kulturella partilandskapet inte överensstämmer med den ideologiska karta vi så väl känner. Ett parti kan befinna sig kulturellt nära sin ideologiske huvudmotståndare, och på motsvarande sätt mycket långt ifrån den vars politiska idéer man delar.
Moderaterna utmärks av sin teoretiska inriktning och sina högt ställda krav på sakkunskap och konsekvens. Därigenom ligger det borgerliga blockets största parti långt ifrån både centern och kristdemokraterna, som genom att framhålla vikten av vardagsnära, praktisk erfarenhet och samförstånd i stället befinner sig nära socialdemokraterna. Folkpartiet å sin sida, har en kulturell granne i vänsterpartiet. Båda kännetecknas av en stark individualism och ett kritiskt förhållningssätt. Hos miljöpartiet slutligen, framstår den interna sammanhållningen som svagast. Det är också den grupp som kulturellt sett avviker mest från sin omgivning.
Samtidigt uppvisar partigrupperna väsentliga likheter, och flertalet partier speglar en övergripande svensk riksdagskultur, vilken kännetecknas av en tydlig sakinriktning och förväntan om anspråkslöshet hos den enskilde ledamoten.
Katarina Barrling Hermansson är verksam som forskare vid Statsvetenskapliga institutionen vid Uppsala universitet. Partikulturer: Kollektiva självbilder och normer i Sveriges riksdag är hennes doktorsavhandling [publicerad 2004].
Med sammanfattning på engelska.
Omslag: Minnet av ett landskap (detalj) av Elisabeth Hasselberg Olsson.
Moderaterna utmärks av sin teoretiska inriktning och sina högt ställda krav på sakkunskap och konsekvens. Därigenom ligger det borgerliga blockets största parti långt ifrån både centern och kristdemokraterna, som genom att framhålla vikten av vardagsnära, praktisk erfarenhet och samförstånd i stället befinner sig nära socialdemokraterna. Folkpartiet å sin sida, har en kulturell granne i vänsterpartiet. Båda kännetecknas av en stark individualism och ett kritiskt förhållningssätt. Hos miljöpartiet slutligen, framstår den interna sammanhållningen som svagast. Det är också den grupp som kulturellt sett avviker mest från sin omgivning.
Samtidigt uppvisar partigrupperna väsentliga likheter, och flertalet partier speglar en övergripande svensk riksdagskultur, vilken kännetecknas av en tydlig sakinriktning och förväntan om anspråkslöshet hos den enskilde ledamoten.
Katarina Barrling Hermansson är verksam som forskare vid Statsvetenskapliga institutionen vid Uppsala universitet. Partikulturer: Kollektiva självbilder och normer i Sveriges riksdag är hennes doktorsavhandling [publicerad 2004].
Med sammanfattning på engelska.
Omslag: Minnet av ett landskap (detalj) av Elisabeth Hasselberg Olsson.
