Bjärnjaktn : en skröna på Piteåbondska

Pitebondska – Håddö du ha dö jågga bjärn nan gang? – Bjärn? Nää, hä hai åller djårt. Alltså då nögges i få frååg, Vörre si en bjärn ut? – Jaa sa kompisn menn, hann jär stoor å bruun åsså låktn jättekraftit. Svenska – Har du jagat björn någon gång? – Björn? Nej det har jag aldrig gjort. Alltså då måste jag få fråga, hur ser en björn ut? – Ja sa kompisen min, han är stor och brun och så luktar han starkt. Jag hörde denna skröna för ca 40 år sedan på Franks svensexa, då han fick skämma ut sig på olika varuhus. Dialekter i vårt land håller på att vattnas ur och glömmas. Medier blir mer och mer Stockholmsfixerade, men någonstans känns det att unga människor vill lära sig att prata dialekt, ett sätt att känna sig stolt över sitt ursprung. Det är svårt att med bokstäver försöka uttrycka hur pitemål låter, därför finns boken inläst som en ljudberättelse. Du kommer till ljudberättelsen genom att skanna en QR-kod som finns i bokens början. Jag hoppas att den här boken kan bidra till att hjälpa oss att bevara dialekten Pitemål från Piteå älvdal.