Max Havelaar

En höstmånad 1859 satt Eduard Douwes Dekker, pseudonymen Multatuli, på ett enkelt hotellrum i Bryssel och skrev av sig sin vrede över den behandling han fått som ämbetsman i dåvarande Nederländska Indien.

Boken blev en rasande attack p&aring; det nederl&auml;ndska kolonialsystemets utsugning p&aring; Java. Men <em>Max Havelaar</em> &auml;r inte bara en stridsskrift, den &auml;r ocks&aring; en f&ouml;r&ouml;dande satir &ouml;ver de holl&auml;ndska borgarbrackor som gjort systemet m&ouml;jligt, &ouml;ver kolonial administration och regerande &ouml;ver huvud taget. Satiren har inte f&ouml;rlorat ett uns av sin aktualitet och den &auml;r f&ouml;rintande, skrev D.H. Lawrence i f&ouml;rordet till den engelska utg&aring;van 1927 (&aring;tergiven &auml;ven i denna utg&aring;va).

Multatulis <em>Max Havelaar</em> &auml;r den mest k&auml;nda boken p&aring; nederl&auml;ndska, h&auml;r i Ingrid Wik&eacute;n Bondes utomordentliga &ouml;vers&auml;ttning.