På besök i stormaktstidens Sverige

Hur var det att besöka stormaktstidens Sverige? När landet på allvar gav sig in i den internationella politiken innebar det också att utlandet behövde bekanta sig med nykomlingen. Därmed började resenärerna röra sig norrut – framför allt fransmän, eftersom Frankrike var allierat med Sverige.

Utifrån vittnesbörd från tio fransmän och en schweizare ger Ingemar Oscarsson deras samlade bild av 1600-talets Sverige. De är diplomater, lärda, turister eller upptäcktsresande. En av dem är unik genom sitt perspektiv underifrån som betjänt hos en hög person.

Tillsammans med dem firas vi med bävan ned i gruvorna, färdas över snön i samernas ackjor, plågas av sträng köld men också av alldeles oväntad sommarhetta. Vi upptäcker att den lutherska gudstjänsten är märkligt lik den katolska. Vi dras litet skamset till badstugorna där kvinnor och män badar tillsammans och till de blodfläckade avrättningsplatserna. Vi undrar varför barnen ropar hourâ efter kvinnor som straffats, vi häpnar över och tvingas ibland delta i svenskarnas hejdlösa drickande.

På gästgivargårdarna bjuds vi på stenhårt kaquebrot och vid älvstränderna på nyfångad sichs. Men framför allt får vi möta alla slags människor, från drottning Kristina via köpmän och lantpräster till matroser, gruvdrängar, bönder, gästgivare och barn.

Det visar sig att det &auml;r roligt och farligt, uppr&ouml;rande och njutbart, exotiskt och n&auml;stan som hemma att vara <em>P&aring; bes&ouml;k i stormaktstidens Sverige.</em>