Smartast bland mesar

<span >L&auml;ttsamt och underh&aring;llande ber&auml;ttar Anders Brodin om sitt umg&auml;nge med talgoxar, dessa smarta, l&auml;raktiga och m&auml;rkv&auml;rdiga mesar, och om egen och andras forskning p&aring; arten. </span><br /><br /><em >En g&aring;ng om &aring;ret g&ouml;r talgoxarna mig p&aring; extra gott hum&ouml;r. Det &auml;r n&auml;r jag kliver ut genom ytterd&ouml;rren en solig morgon tidigt i januari och h&ouml;r v&aring;rens f&ouml;rsta f&ouml;rebud, en sjungande talgoxe. S&aring;ngaren har kanske inte &auml;nnu n&aring;tt sin fulla styrka, men visst &auml;r det d&auml;r, en tv&aring;toning filande ramsa, tita-tita-tita-tita. Lite entonigt i j&auml;mf&ouml;relse med koltrastar, s&aring;ngl&auml;rkor, r&ouml;dhakar och andra s&aring;ngekvilibrister kanske n&aring;gon tycker, men faktum &auml;r att talgoxen har en av den svenska f&aring;gelfaunans allra mest komplicerade ljudrepertoarer. Den h&auml;r typen av tidiga v&aring;rf&ouml;rebud &auml;r speciellt viktiga f&ouml;r oss som bor l&aring;ngt norrut. Snart &auml;r m&ouml;rkrets och kylans tid f&ouml;rbi, nu v&auml;ntar ljusare tider. En s&aring;dan mental vitamininjektion &auml;r v&auml;l precis vad man beh&ouml;ver n&auml;r man stressar iv&auml;g till jobbet.</em>