Georgica

Den romerske poeten Vergilius f&ouml;rknippar vi ju fr&auml;mst med eposet <em>Aeneiden</em>, som &auml;r ett f&ouml;rs&ouml;k att i Homeros efterf&ouml;ljd ge romarna sin egen skapelsemyt i poetisk form, en ber&auml;ttelse om hur Rom och dess kejsare sprungit ur den mytologiska myllan.

Med<em> Georgica</em> &auml;r det n&aring;got annat. Det &auml;r en p&aring; ytan stillsam l&auml;rodikt om hur man bedriver jordbruk; hur man sk&ouml;ter bin och odlar vin. Den ger vid f&ouml;rsta anblick ett anspr&aring;ksl&ouml;st och koncentrerat intryck.

Men samtidigt &ouml;ppnar dikten d&ouml;rrar in till n&aring;got st&ouml;rre, vildare och sk&ouml;nare: myten lever sida vid sida med vardagens slit, det f&ouml;runderliga livet p&aring;minner om den oundvikliga d&ouml;den, poeten brister ut i en lovs&aring;ng till det romerska folket och Italien, landet d&auml;r det alltid &auml;r v&aring;r. Den engelske poeten John Dryden ans&aring;g att <em>Georgica</em> var den b&auml;sta av alla dikter fr&aring;n den klassiska v&auml;rlden.

Ingvar Bj&ouml;rkeson, v&aring;r tids fr&auml;msta uttolkare av poesi fr&aring;n antiken och ren&auml;ssansen, har &ouml;versatt.

Publius Vergilius Maro (70 f Kr &ndash; 19 f Kr) var en av poeterna i v&auml;lg&ouml;raren Maecenas krets, och liksom sin kollega d&auml;r, Horatius, var han av enkelt ursprung, men blev under sitt liv en av de poeter som kejsaren Augustus satte h&ouml;gst. &Auml;ven ren&auml;ssansens poeter s&aring;g Vergilius som den fr&auml;mste, och han fick bland annat en huvudroll i Dante Alighieris <em>Den gudomliga komedin</em>.