Blixtra, spraka, blända!

AaaaaaaaAAAAAHHHHHHH! Förskottet är slut, mer än slut, alldeles för mycket pengar har gått åt på alldeles för kort tid och i helt fel sällskap i London och någon ny roman är inte i sikte. Får vi lov att presentera Penny Löwe, kometdebuten från häromåret, som med sin roman "Strid" blev ett namn på allas läppar, ett stjärnskott som slocknade.

Pennys bästa vän och värsta ovän heter Lola, och när hon dyker upp igen i Stockholm efter att de skilts åt utan värme alls i London börjar karusellen igen. Hon kan inte låta Penny leva sitt liv, och Penny vet inte vilket liv hon förväntas leva. Det enda hon vet är att hennes liv just nu inte är något vidare ämne för en roman, så Lola, konstnär och manipulatör, anmäler sig frivillig. Lola iscensätter Pennys liv med kärlek och dramatik så att Penny ska få något att skriva om. Vilket väl inte kan sluta särskilt väl?

Jenny Jägerfeld har skrivit en roman som förenar underhållningslitteraturens höga tempo och osvikliga förmåga att driva läsaren vidare med en spännande litterär självprövning om autofiktionens roll för den samtida romanen: måste en författare ha levat och prövat för att få skriva? Och vem har egendomsrätt till en skönlitterär text.