Tant Valborg bar alltid turban när hon gick bort : en berättelse om en by

"Bergström ger miljön kropp och konturer så att även jag andas den syrliga höstluft han skriver om, ser blänket från hjortronmyren och skogsstjärnans vithet."

<strong>Anna Hellsten, Sydsvenskan</strong>

"Välskrivet och vackert skildrar han byn och människorna som han minns dem och den tid de levde i. Samtidigt väver han in dåtidens texter från populärmusik som återknyter till en svunnen tid. Det är en nostalgisk bok som får läsaren att inspireras att blicka tillbaka till sina egna rötter."

<strong>Pia Holmström, BTJ </strong>

Följ med Gustav Rävjägarn Bergström till hans norrbottniska by och en berättelse om en sen resa in i moderniteten, med ovanliga, färgstarka människoöden som nu bara finns i minnena. Parallellt får vi följa Gustav en ljus nyss förfluten sommar när han restaurerar ängsladorna på sin släktgård, som han efter decennier i Stockholm blivit ägare till.

Han skriver: "Under min uppväxt var tiden litet ur led, åtminstone uppfattar jag det så i efterhand. Det är inte så konstigt, eftersom grannarna var gamla och de flesta var födda före 1920. De blev snart pensionärer, om de inte redan var det. De pratade mycket om det förgångna och gjorde inte någon större skillnad på vilka som levde och vilka som var döda, vad som hänt igår och vad som hänt på 1940-talet. Det var berättelser om tant Fia och alla hennes pälsar, Stor-Klas vidunderliga affärer och farbror Dannes pommes frites-fabrik. Detta blandades med dagsaktuella rapporter om vilka som var “lite friska” och sannolikt snart skulle dö, vänner och bekanta som nyligen trillat av pinn samt spridda skurar av eländet ute i stora världen i form av grundstötta ubåtar, mord och kärnkraftsolyckor."

Kärlekshistorier, konflikter, ekonomiska utmaningar, politiska spänningar, vardagligt tjafs. Gustav Bergström har en kärleksfull blick på byn och en förmåga att sätta ord på stämningar, miljöer och människor, och lyckas måla fram byn och dess invånare ur glömskan, där de levde sina liv bortom allfartsvägar och rampljus. Det uppstår också gripande kopplingar mellan hans möte med platsen, hur han närmar sig de patinerade byggnaderna och försöker rädda dem, och det förflutna - allt det liv - som de bär spår av.