I stort sett mänsklig

”Vilken läsfest! En rolig, vacker, sorglig, spännande och alldeles underbar roman.” Nina Wähä, författare.

Hanna Degerström har alltid haft på känn att hon är en sämresortens människa. Man hade kunnat tänka sig att det skulle dämpa fallet när hon halkar ur livet. Det gör det inte. Hur tar man sig i kragen när man saknar pannben? När man tvingas flytta hem till sin döda pappas gamla hus där timmarna är lika långa som mobilsurfen är dyr? Måste man verkligen vara en självständig kvinna? Och hur länge kan man sakna en vän?

Hannas väg framåt rör sig mellan stum passivitet, modig handlingskraft och högst tvivelaktiga beslut. Den varvas med återblickar ur uppväxten: det lilla gänget med fula bybarn som mycket väl vet att det riktiga livet pågår någon annanstans. Tallbarren som ligger utspridda på skarsnön. Pappa med Beatlesskivorna, mamma som ständigt möblerar om. Jonas Renberg. Älvens svarta vatten.

<em>I stort sett mänsklig</em> är en gripande roman om att växa upp som barn och sedan göra det igen som vuxen. Med brant humor och skoningslös iakttagelseförmåga skildrar Helena Lindegren en kvinna som borde göra bättre ifrån sig och ett västerbottniskt landskap som skänker tröst och svindel.