Boken som en skylt som pekar mot häftiga upplevelser. Känslan av lycka över ett nytt boklån. Och frågan om vem som ska få uppleva den. Det tar Anna Jakobsson Lund upp i dagens gästbloggsinlägg om att skriva inkluderande.
”Fantastiska saker åt det här hållet!”
Den här veckan betalas biblioteksersättningen ut till de författare som lånats tillräckligt många gånger för att ha rätt till det.
Möt författarna som är mästare på Cliffhangers – i Boktugg Spänning!
För mig blev det en anledning att tänka på läsarna som riktiga låntagare, med någon av mina böcker i famnen. Jag minns hur spännande den var, den där promenaden hem från bibblan. Ofta kunde jag inte hålla mig utan började läsa medan jag gick, eller cyklade! (Prova inte detta hemma.)
Från Astrid Lindgren och framåt fungerade fantasy och science fiction som en skylt som sa ”Fantastiska saker åt det här hållet!”. Inte bara spännande äventyr som blev en flykt från en grå vardag, utan också karaktärer som var modiga, smarta, empatiska och rättrådiga. Trots att de bara var ungdomar, som jag själv. Deras val inspirerade mig, fick mig att tro att det var möjligt att förändra nästan vad som helst.
Även om jag faller innanför normen på många sätt har alltid den roll som är vikt åt mig känts för trång. I böckerna kunde jag ibland hitta en karaktär att känna igen mig i. Då fick jag känslan av att allt var möjligt. (”Fantastiska saker åt det här hållet – för dig också!”)
När jag nu är indie-förläggare (det vill säga ger ut mina egna böcker) tänker jag mycket på den där skylten. Jag vill sätta upp den. Genom äventyret vill jag att läsaren ska upptäcka att det är möjligt att förändra, slåss mot orättvisor och leva ut sina drömmar.
Det är också därför mina karaktärer kan ses som ”ovanliga”. Som Levi, en självmedicinerande kille med neuropsykiatriskt funktionshinder som slåss för att överleva i ett framtida samhälle där byråkraterna styr allt. Eller Ari, en hängiven, icke-binär kemist som drabbas av vild magi. Eller i min senaste bok, Czentes Omega, där vi bland annat möter Alysia, en rullstolsburen, fartälskande tjuv som försöker vinna en intergalaktisk tävling för unga uppfinnare.
I mina böcker är de här karaktärerna inte ovanliga, de sticker inte ut. De samsas med mängder av andra karaktärer som inte följer normen. Jag vill att så många läsare som möjligt ska kunna inspireras av mina karaktärer, känna sig hemma i mina världar. Om jag sätter upp en skylt vill jag att den ska gälla även för dem.
Ibland hör jag åsikten att det inte är litteraturens roll att försöka ändra normer, att det enbart är politisk korrekthet som ”tvingar fram” inkluderande litteratur. Det brukar heta att de konstnärliga eller underhållande värdena är större. Hur jag än försöker kan jag inte se motsättningen mellan att vilja förändra och att vilja underhålla.
Mitt mål är att skriva böcker som är så spännande att de är omöjliga att lägga ifrån sig, med karaktärer som känns verkliga och frågor som biter sig fast i veckor. Och läsarreaktionerna visar att jag lyckas rätt bra. Mina böcker är fulla av de fantastiska saker som skylten talar om.
Men för mig ingår det så mycket mer i ordet ”fantastisk”. En värld där människor är fria att ta vilken roll de vill, oavsett vilket fack andra stoppar dem i. Frågor om hur vi behandlar varandra och världen. Ett äventyr som inspirerar till förändring. Dit vill jag peka med mina skyltar. Det är vad jag menar är en riktigt god bok.
Jag skyller på Astrid, tror jag. Det passar mig bra.
Om gästbloggaren:
Anna Jakobsson Lund är statsvetare, fantastikförfattare och driver Annorlunda förlag. I höst är hon aktuell med rymdoperan Czentes Omega, om ett gäng kriminella, högintellektuella ungdomar på en intergalaktisk internatskola. Tidigare har hon gett ut den dystopiska trilogin om Systemet och fantasyromanen Equilibrium (som 2018 nominerades till Best fiction vid European Science Fiction Society Awards). Hon skriver också queer erotik för unga.
Bokbranschen år 2030 – hur ser den ut? Framtidsspaningar i Analysbrevet!
