Sommartuggare 2018: Kim M. Kimselius

Kim M. Kimselius är en barn- och ungdomsboksförfattare, som har fler än trettio titlar på sin meritlista. En driven egenutgivare som alltid har något på gång. 

Annorlunda semester

De flesta längtar till semestern, sol och bad, och att vara ledig. För mig innebär sommaren skrivarkurser, det är min semester. Att i fem veckor träffa skrivsugna människor, unga som gamla, att få inspirera dem, väcka skrivglädje och njuta av gemenskapen, det är semester för mig.

Allt började 2014 när jag steg in i Färgargården, en gård från 1700-talet som ligger mitt i byn Eringsboda. Känslan som slog emot mig var inspiration, att jag ville sätta mig ner och skriva där och då. Det var så tanken om att hålla skrivarkurser kom för mig. Att huset var omodernt, med utedass och vatten ute tänkte jag inte på, något som inte heller kursdeltagarna brydde sig om. De tyckte bara det var charmigt.

Ägare till gården började varsamt renovera boningshuset, som nu har 10 sängplatser, dusch och toalett inomhus, samt ett riktigt kök. När pappa dog tog jag allt husgeråd och fyllde köksskåpen i Färgargården. Varje gång jag är där känns det lite som att komma hem till mitt barndomshem.

Trots renovering finns harmonin kvar i huset. Det gamla köket med järnspis och spiskupa finns kvar, med de gamla hushållsföremålen, lite som ett museum. Gamla möbler över hela huset, förutom sängarna som är av betydligt yngre årgång. Många av möblerna har byns invånare skänkt för att göra vistelsen bekväm för mina skrivkursdeltagare. När ägaren renoverade huset hittades gamla, gamla tidningar. De har han sparat och lagt i ett gammalt baktråg, som inspiration.

Många är de skrivkursdeltagare som har krupit upp i hörnen i sofforna med datorn, eller ett skrivblock i knäet. Ibland får jag gå på jakt efter skrivkursdeltagarna, de har alla sina egna favoritställen. Någon hittar jag på bryggan nere vid den lilla sjön, andra i bersån, en ligger på mage i solen iklädd bikini och passar på att förbättra solbrännan, medan fingrarna far över tangenterna, en tredje sitter på en bänk helt uppslukad av orden. Det mest udda var nog när jag hittade en skrivkursdeltagare sittande på kyrkogården en bit ifrån gården, där hade hon hittat sin inspiration.

Färgargården ligger mitt i byn, omgiven av grönska, med sluttning ner mot sjön. Gården är ett gammalt färgeri, där byggnaderna från den tiden fortfarande finns kvar. Tanken är att det ska bli ett museum av färgeriet.

Varje år har solen strålat över oss. Åskan har dundrat och svarta moln har omgett oss, men hos oss har det varit sol. Ibland när jag kommit till kurslokalen på morgonen, håller kursdeltagarna på att göra yoga med utsikt över sjön. En annan gång möttes jag av kursdeltagare som samtliga var insmorda med banan och gurka som ansiktsmask.

Vid ett tillfälle har en kursdeltagare hållit yogakurs. Ibland får vi besök från byn, där någon av de äldre berättar om byns historia.

Skrivarkurserna ses med värme av de boende i byn. Vid varje kurs kommer byborna med nybakade kakor och bullar, så att alla riktigt kan frossa i läckerheter. Det är bybornas sätt att tacka för att jag har satt Eringsboda på kartan, det är vad de säger. Kursdeltagarna stannar gärna några extra dagar, väl bemötta av invånarna i byn, som glatt vinkar till oss när vi sitter utomhus och skriver.

Vi går på upptäcktsfärd i byn, läser på gravstenarna, går på promenad och många är de som tar en joggingtur innan dagen börjar. De flesta älskar att bada i sjön, det blir både ett, två och tre dopp om dagen, i Togölen är vattnet varmt. Här utspelar sig även många av de berättelser som blir till på gården.

För att visa sin uppskattning håller byborna nu på att göra en promenadslinga runt sjön, både för sin egen skull, men även för att kursdeltagarna ska få en trevlig vistelse. Det uppskattar jag verkligen och blir alldeles varm om hjärtat när jag tänker på allt jobb de lägger ner för att besökarna på Färgargården ska få ett trevligt minne av byn.

År efter år kommer många av skrivkursdeltagarna tillbaka, de har blivit mina vänner, de har debuterat, ändå kommer de. För dem har Färgargården blivit synonym för semester och gemenskap, precis som för mig.

Snart är det dags igen, Färgargården slår upp sina portar, huset fylls av ljudet av knattrande tangenter, pennor som raspar över papper, glada skratt och doften av kaffe och god mat.

På Färgargården blir magiska berättelser till när inspirationen flödar. När jag insåg hur många duktiga författare det finns, bestämde jag mig för att ge ut en novellsamling tillsammans med dem. Hittills har det blivit tre böcker, alla med olika teman: andar, mord och fantasy. Det gäller att utmana dem som återkommer, men även att utmana mig själv, att ge mig en oförglömlig sommar, precis som kursdeltagarna.

Snart är det dags för min semester på Färgargården. Kan man ha en bättre sommar?

Varma hälsningar från Kim M. Kimselius
Författare, skrivkurslärare, föreläsare och textförfattare