De skapar det litterära samtal om hästböcker som de själva har saknat

Malin Eriksson, Katja Timgren och Anna Nygren i skrivarkollektivet Bara hästböcker bryter tystnaden kring hästboken och fördjupar sig i en genre som många älskar men som få recenserar eller forskar om.

Mängder med unga läsare slukar hästböcker på löpande band, även om de sysslar med hästsport eller inte. Själv dammsög jag mitt lokala bibliotek på alla böcker med hästar på omslaget och när jag hade gått igenom hyllorna började jag om igen. Många av oss gamla hästboksfantaster har fortfarande väldigt starka minnen av dessa läsupplevelser. Favoriter som jag särskilt minns är serien om Mika och Robot av Lin Hallberg, Ökenstormen av Logan Forster, böckerna om Windy av Elyne Mitchell, Spring som vinden av Deborah Savage, klassikern Svarta hingsten av Walter Farley och Lena Furbergs alla serier i tidningen Min Häst.

På den tiden, när jag befann mig i slukaråldern, var stämplar som fin eller ful litteratur ingenting som jag varken förstod eller brydde mig om – det var först senare under tonåren som jag insåg att genrerna jag älskade ofta betraktades som lite sämre än andra. Kanske var de inte ”riktig” litteratur, eftersom det aldrig skrevs något om dem (förutom i nördiga forum på nätet) eller nämndes i svenskundervisningen? Tyvärr stärktes den bilden under studier på folkhögskola och universitet, vilket orsakade en inre konflikt hos mig som läsande person. Detta i sin tur ledde slutligen till en stark vilja att bidra till att höja statusen hos dessa genrer, och det är lyckligtvis fler än jag som engagerar sig.

Några som har tagit sig an uppgiften att ge hästböcker den uppmärksamhet de helt klart förtjänar med tanke på hur många som älskar dem, är författarna Malin Eriksson och Katja Timgren som tillsammans med litteraturvetaren och konstnären Anna Nygren driver skrivarkollektivet Bara hästböcker.

Nu kanske det är någon som frågar sig vad en hästbok egentligen är och vad som definierar genren, så jag ber Malin och Katja – som jag får tag på – att beskriva den:

– Man kan fundera över om det alls är bra att prata om hästböcker som en genre, eftersom kategorin är så mångfasetterad med det enda gemensamt att den kretsar kring temat häst på ett eller annat sätt, säger Malin Eriksson. Jag tänker dock att det finns en poäng i att göra det utifrån att vi faktiskt har en framskriven idé om denna genre som nya böcker förhåller sig till och har rötter i. Men jag vill nog alltid att det ska finnas en otydlighet runt vad en hästbok är så att inte definitionen begränsar.

Katja Timgren menar att alla böcker där hästar eller stall är centrala kan kallas för hästböcker. Och att böcker som förhåller sig till hästbokstraditionen, med dess återkommande motiv och de frågor som genren brukar brottas med, är mer hästböcker än de som inte gör det. Men även hon vill också lyfta fram bredden. Det finns ofta en fördom om att alla hästböcker skulle vara ”likadana”, det vill säga skrivna efter samma mall – men verkligheten ser helt annorlunda ut.

Vad är det då med hästböcker som många yngre, framförallt tjejer, finner så tilltalande? För min egen del var det något med spänningen i relationen människa och häst som lockade (relationer människor emellan intresserade mig inte hälften så mycket), parallellt med det hisnande, mystiska, vackra och kraftfulla som hästarna symboliserade. I hästböckerna fanns helt enkelt något annat, något speciellt, som jag inte hittade i andra böcker.

Malin tror att en orsak är att stallet är en spännande värld där barn får vara kompetenta och ta ansvar.

– Jag tror att många attraheras av det, dels hästintresserade förstås men det finns också en stor läsarskara som inte sysslar med hästar mer än i fantasin. Då blir hästboken en plats där man i fantasin kan vara tillsammans med och samarbeta med ett stort djur. Tillsammans med hästen får man tillgång till en styrka som ens egen kropp inte har. Ridning och hästhantering kräver mod och genom litteraturen kan man också göra sådant som man kanske inte vågar annars.

Hon är själv hästboksförfattare och anser att stallet är en spelplan som lyfter fram intressanta frågor, som kring klass och etik. Att stallet ofta är ett slags matriarkat är också en intressant utgångspunkt.

– Jag har själv växt upp i stallet och ägnade hela mitt liv där från jag var åtta till arton, och jag är intresserad av vad det var för värld jag ingick i. Maktordningarna och privilegierna och vad de gjorde med mig och de andra unga ryttarna. Det är utgångspunkten för mitt skrivande tror jag man kan säga, säger Malin.

Katja håller med och säger att hon som hästboksläsare ville vara i en värld där flickor var i ledarroller och där det handlade om kompetens.

– En annan anledning till att så många älskar hästböcker tänker jag är själva kärleken till hästar. De relationer man bygger till hästarna man lär känna. Böckerna är en plats för att få uppleva och reflektera över relationen mellan djur och människa, som ju är så viktig i mångas barndomar, säger Katja.

Hur mår hästboken idag?

Jag kan erkänna att jag själv har relativt dålig koll på hur utgivningen av hästböcker ser ut just nu. Men Malin och Katja berättar att det idag finns en ganska bred utgivning av hästböcker och de senaste åren har det synts ett intresse för att vidga och förnya genren, både vad gäller genreblandning som till exempel att skriva hästfantasy eller hästspökböcker och vad gäller att lyfta in andra hästkulturer (vilket exempelvis Lin Hallberg har sysslat mycket med, bland annat i Adzerk – den vita hingsten som vann Barnens romanpris 2010). Det ges ut böcker för många olika målgrupper, från hästpekböcker till vuxenböcker, något som har ökat de sista åren.

– Tidigare har svenska hästböcker kännetecknats av realism – och det har funnits ett mer eller mindre outtalat kvalitetskriterium ”att en kvalitativ hästbok ska vara realistisk”. Jag tror att det är på väg bort, men man kan fortfarande se spår av det, säger Malin.

Ges det ut​ tillräckligt mycket nytt för att motsvara efterfrågan eller får läsarna söka sig till äldre titlar?
– Jag skulle gärna se att man överlag läste mer av den äldre litteraturen, säger Malin. Jag tycker det är ett problem för mellanålders- och ungdomsböcker att de glöms bort för fort och att vi inte har ett aktivt klassikertänk. Det är synd för det gör att bra böcker glöms bort. Överlag tycker jag inte det ges ut för lite barn- och ungdomslitteratur – snarare ges det ut för mycket i en för hög takt där det blir lite av en industri. Bokmarknaden skulle tjäna på att alla lugnade ner sig och att vi gav varje bok mer omsorg. Kvalitet kräver tid och mod att ta ut svängarna. Det jag kan vara orolig för är att det finns föreställningar om vad en hästbok ska vara som inte släpper igenom vissa böcker.

Trots en ökande utgivning och en uppenbar efterfrågan dras hästboken som genre med vissa föreställningar. Malin säger att det från media ofta söks efter ”en ovanlig hästbok som förnyar genren”, men att de utsagorna utgår ifrån den felaktiga tesen att hästboksgenren saknar verk med litterär kvalitet och att intressant litteratur kan skapas i stark relation till den. Hästboksgenren har sedan sin start haft en bredd, med både böcker som håller litterär kvalitet och mer instrumentella böcker, och det går heller ingen knivskarp gräns mellan dessa. För att bryta dessa föreställningar behövs det både mer forskning och fler recensioner för att utveckla samtalet runt berättelserna.

– Vuxenlitteraturen får större utrymme att utveckla detta samtal – jag drömmer om en litterär debatt kring barn- och ungdomsböcker i allmänhet och kanske hästböcker i synnerhet som gör att vi skärper våra tankar och producerar massa nya texter om böckerna. Vi behöver också recensioner som kopplar böckerna till genren istället för att klippa av dem från genren, säger Malin.

– Det är frustrerande att när en hästbok anses vara bra så säger man att den är det trots att den är en hästbok, tillägger Katja. Alternativt så säger man inget om att det är en hästbok alls. Vi behöver ett samtal där en bok kan tillåtas att vara bra och hästbok samtidigt, där man ser hur boken förhåller sig till genren och traditionen och vad den gör med genren.

Ger hästboksgenren en plats

Med grund i denna gemensamma tanke startades Bara hästböcker, som betraktar sig själva som ett kollektiv. Förutom att driva en blogg gör de scensamtal och skriver artiklar.

– Innan vi startade Bara hästböcker hade vi en hästbokcirkel under ett år, och vi hade en gemenskap av textsamtal där vi vred och vände på frågorna, berättar Malin. Jag och Anna hade också varit på en hästbokskonferens i Cambridge och skrivit en brevväxling om genren i tidningen Författaren.

Våren 2017, när Katja kom ut med sin första hästbok (Amanda & Ila – från och med nu) och Malin samtidigt var aktuell med första delen i serien Ponnykompisar (Den röda vanten) bestämde de sig för att göra något utåtriktat av all kunskap de hade i sin grupp. Istället för att deppa över problemen genren har så ville de kasta sig in i det och visa på en väg framåt. Målgruppen är framförallt vuxna som arbetar med litteratur och ungas läsning, och själva tycker trion att de når fram och att det finns ett intresse.

– Det svåra är hur man kommunicerar så att folk verkligen hör vad man säger, säger Malin. Det finns så många inbitna föreställningar om hästboken att jag inte sällan upptäcker mig hamna i situationer där folk hör nåt annat än vad jag säger. Jag har exempelvis vad gäller mitt eget författarskap lärt mig att jag behöver uttala explicit att jag inte skriver om hästar ”bara för att jag älskar hästar” utan för att jag är intresserad av de frågor som stallet lyfter och de maktordningar som finns där.

Katja menar att eftersom genren är så otroligt läst borde samtalet de bedriver intressera många kultur- och litteraturintresserade vuxna.

– Vi gör det vi vill se hända själva istället för att vänta eller klaga, säger Katja. Det fördjupade vuxensamtal som tar hästboken på allvar, diskuterar genrens historia, genrens plats i samtiden och funderar över genren utifrån olika teoretiska perspektiv som vi vill se, det ger vi oss själva in i och skapar rum för.

Besök Bara hästböckers blogg eller deras Facebooksida.

Här kan du se scensamtalet “Hästboken som feministisk strategi” med Katja Timgren och Malin Eriksson från Littfest 2018:

Bara hästböcker boktipsar om aktuella hästböcker (både andras och sina egna)

Bilderböcker

En fantasirik “hästflickdröm” där bild och text skapar en explosion i regnbågar och färger.

… och andra böcker i serien Tio vilda hästar. En lekfull räknesaga.

… och andra böcker i serien om Pytte. En varm berättelse om att vara minst i stallet – som skapar igenkänning för alla unga läsare.

Nybörjarläsaren

… och andra böcker i serien om Märta. Humorrik klassiker som har kreativ växelverkan mellan bild och text.

Stig vill lära sig rida och får hjälp av den nyfunna vännen Ellen i serien Ponnykompisar.

… och andra böcker i serien om Vera och Buster. En enkel och lärorik berättelse perfekt för den som vill börja rida.

Kapitelböcker

… och andra böcker i serien om Svante. En häst med mycket gott självförtroende berättar om sitt liv.

Seriefiguren Mulle har nu tagit plats i bokform – lär vara populär att läsa högt. Både föräldrar och mor- och farföräldrar känner denna lilla kaxiga typ.

… och andra böcker i serien om Sigge. En riktig modern klassiker som skriver fram stallet på ett sätt som skapar stöd för den unga ryttaren.

Mellanåldern

… och andra böcker i serien om Klara, som finns nyutgiven som lättläst på Nypon förlag. Det är roligt att denna moderna klassiker får leva vidare, och nå nya läsare. Handlar om Klaras liv från ridskolestart till livet med egna hästar.

En bok om vänskapens betydelse både till hästar och människor.

Handlar om prestation och olika villkor inom ponnysporten.

… och andra böcker i serien Hästdetektiverna. Hästdeckare är en etablerad undergenre och i den serien skrivs moderna deckarmysterium fram på spännande och lättläst vis.

Ungdom

En magisk berättelse om kärlek mellan människor och mellan en pojke och en häst.

En hästbok som var nominerad till debutantpriset Slangbellan, handlar om hästar, familjeproblem och att hitta sin egen väg.

Serien om Millan av Pia Hagmar. En realistisk skildring av hur det är att leva i fattigdom och med en missbrukande förälder och stallet som en fristad.

Vuxen

En familjekrönika om en hästfamilj.

Serien The Dressage Chronicles av Karen McGoldrick (ej utgiven på svenska – tips till dig som är förläggare!). En serie för den vuxna hästboksslukaren.