Vinnaren av Selmapriset 2018 för bästa egenutgivna bok är Christina Renlund för Du får väl säga som det är. Hon berättar för Boktugg om arbetet med boken och känslan av att få pris för den.
Selmapriset instiftades 2014 som Sveriges första stora pris för egenutgivna böcker. Målet var att belöna bästa egenutgivna bok och samtidigt öka intresset för egenutgivna böcker bland allmänheten och media. Priset delas ut av Vulkan, en av de största tjänsteleverantörerna inom egenutgivning. Selmapriset 2018 är ett samarbete mellan Vulkan, Word Audio Publishing och Nextory.
Nu har juryn utsett vinnaren för Selmapriset 2018: Du får väl säga som det är av Christina Renlund.
Möt författarna som är mästare på Cliffhangers – i Boktugg Spänning!
Juryns motivering:
“Sällan möter man en författargärning med en sådan betydelse för den
lilla människan, men också samhället i stort, som i Du får väl säga som det är. I 24 återgivna berättelser från anhöriga till någon med sällsynt diagnos eller funktionsnedsättning har Christina Renlund på ett till synes enkelt sätt fångat livssituationer som både skiljer sig från ‒ och i det mest avgörande liknar ‒ allas våra familjer. Där känslor av sorg, maktlöshet men också ödmjukhet och kärlek ryms. I den bästa av världar skulle denna bok inte behövas. I den näst bästa delger Christina oss läsare insikter som leder till högre tolerans inför det som vid första anblicken är annorlunda”
Årets jury: Linda Skugge, författare och skribent, juryordförande, Katarina Vastamäki, Vulkan, Jessica Rudin, Word Audio Publishing, Camilla Silfvenius, Nextory, Leffe Grimwalker, Skrivsidan
Christina Renlund är leg. psykolog och psykoterapeut med mångårig erfarenhet av arbete med barn och unga med kronisk sjukdom/funktionsnedsättning och deras familjer. Hon har skrivit ett flertal böcker i området och nominerades 2010 till Stora Psykologpriset och fick i september 2017 Stiftelsen Intras pris för sitt arbete med barn och unga med sällsynt diagnos eller funktionsnedsättning och deras familjer och för att ha byggt kunskap från det barn, syskon och anhöriga själva säger.
Berätta om känslan när du fick veta att du vunnit?
– Stolthet, glädje och wow, vi gjorde det! Genom Selmapriset uppmärksammas berättelser som inte så ofta når ut och priset gör att fler förhoppningsvis upptäcker boken, säger Christina Renlund till Boktugg.
Berätta lite om hur och varför boken blev till och vem den vänder sig till?
– Det finns idag i Sverige ingen annan bok med korta berättelser från många olika anhöriga till någon med sällsynt sjukdom eller funktionsnedsättning och en sådan bok behövs. Vi vet att anhöriga är viktiga, men ändå är de på många sätt försummade. Vi behöver lyfta fram och lyssna till berättelser från föräldrar, syskon, mor- och farföräldrar och andra närstående och vi behöver bygga bättre anhöriginsatser. I boken finns också berättelser från dem lite längre bort i släktträdet, dem vars berättelser vi aldrig tidigare hört, som fastrar, mostrar, morbröder, en gudmor och en systerdotter. Vi hoppas så klart att många vill läsa boken, en bok som bärs av kärleksfyllda berättelser och tanken “kanske kan det vi berättar hjälpa någon annan”.
Du har ju skrivit flera böcker tidigare på olika förlag. Var du i kontakt med några förlag innan du valde egenutgivning för denna titel?
– Jo, jag var i kontakt med förlag men fick nej för just den här boken. Förlagen sa: “Det är starka viktiga berättelser men vi tror inte på antologier.” Och där hade förlagen fel. Själv har jag hela tiden varit övertygad om att en bok som Du får väl säga som det är behövs, så beslutet om egenutgivning var enkelt och jag har varit väldigt nöjd med samarbetet med Vulkan.
Hur upplever du att det har varit att nå ut med din bok till läsare och media som egenutgivare jämfört med förlagsutgiven?
– Att nå ut med böcker inom vårt område barn, unga och vuxna med sällsynt diagnos eller funktionsnedsättning kräver mycket egen aktivitet. Och i den här boken är vi många som tillsammans har hjälpts åt och på så sätt har det funnits många kontakter och kanaler för att nå ut. Vi har nått både anhöriga och professionella. Det svåra för oss är att nå utanför vårt eget område och här hoppas vi att Selmapriset kan hjälpa oss att nå fler.
Berätta lite vad du gör förutom att skriva böcker?
– Jag är senior och idag är mina insatser ganska sparsamma. Jag är med på några av intresseföreningarnas tematräffar och helger och är ute på en del konferenser. Vi har just varit med på en konferens ordnad av Nationellt kompetenscentrum för anhöriga som samlade 350 personer och där samtalade jag på scenen med en syster, en morfar och en faster. Trots att vi var så många kändes det som att alla var med oss och vi är både överväldigade och lite rörda över det mottagande berättelserna och boken får och den värme som strömmar mot oss.
Skriver du på något nytt eller jobbar du mest med den här boken fortfarande?
– Jag kan se behov både av fler böcker och av områden inom vården där vi behöver bygga ut kunskap och insatser. Och jodå, jag har en bokidé och funderar vidare på den och hoppas kanske mest på att hitta någon som passionerat skulle vilja ta sig an den idén. Som senior funderar jag också en hel del på de som nu är nya inom vårdområdet och på vad de får för stöd och vägledning. Här tror jag att berättelser från anhöriga, nära och också från de som direkt ska ta emot hjälp och behandling kan vara vägvisare.
Vinnare av Selmapriset 2018:
Du får väl säga som det är
- Förlag: Vulkan
- Format: Danskt band
- Språk: Svenska
- Utgiven: 2017-03-14
- ISBN: 9789163928178
Hon vill avsluta med att låta oss höra vad några av de anhöriga som berättar i boken säger om Selmapriset. Det är inte bara Christina som njuter av utmärkelsen idag.
Frank Ekelund, bror till Kristoffer som är vuxen och har Downs syndrom:
– Jag ser det här priset som ett viktigt uppmärksammande av alla som är anhöriga till någon med funktionsnedsättning och alla de berättelser som vi tillsammans bär på. I boken berättas några av alla dessa starka och kärleksfyllda berättelser. Jag hade önskat att den här boken hade funnits när jag själv växte upp, den hade kunnat skapa förståelse, tröst och minskat känslan av att jag var ensam med min upplevelse. Jag hoppas att Selmapriset kan göra att boken når ut till fler, för däri ligger kraften.
Imke Janoschek, mamma till Greta 15 år som har autism, måttlig utvecklingsstörning, epilepsi och adhd:
– Jag blev väldigt glad när jag hörde att boken vunnit Selmapriset. Du får väl säga som det är öppnar dörren till en värld som många aldrig riktigt ser. Här ges inblick i en vardag som skiljer sig avsevärt från ”det vanliga lilla livet”. Att öka kunskap om och förståelse för anhörigas situation känns oerhört angeläget för mig, inte minst idag då diskussionen om vad LSS får kosta är så aktuell. Detta är berättelser som behövs.
Gunnar Skarland, pappa till Hugo och Abbe. Abbe har den sällsynta diagnosen 22q11-deletionssyndrom och Gunnar skriver bloggen “Heja Abbe – om hjärtfel, diagnoser, bröder och allt det andra”:
– Jag är så glad att den här boken finns så att de här berättelserna blir berättade. Christina har gjort ett kanonjobb och satt samman en underbar bok, och när den nu belönas med Selmapriset är det så otroligt roligt! Ett erkännande och ett fint bevis på att boken behövs. För mig personligen blir det också ett kvitto på att jag och alla andra som skrivit i boken har något intressant att berätta, och att vi tydligen lyckades ganska bra med att göra det dessutom. Det känns fint.
Helene Näslund, mamma till Tuva och Ellen. Tuva föddes med Crouzon syndrom:
– Vissa böcker är viktigare än andra. Du får väl säga som det är är en sådan bok, fylld av insiktsfulla berättelser som alla borde läsa. Därför blir jag alldeles lycklig över att den uppmärksammas med Selmapriset och att fler nu får chansen att hitta och läsa den.
Bokbranschen år 2030 – hur ser den ut? Framtidsspaningar i Analysbrevet!
