Mulle blir bok efter över 40 år i serieform

Lena Furberg har tecknat serier i tidningen Min Häst sedan 1975 och hennes serieponny Mulle är en högt älskad figur. Nu kommer de första kapitelböckerna om Mulle.

Lena Furberg är ett välkänt namn inom den svenska hästvärlden. Hon har tecknat och skrivit en mängd serier om hästar och illustrerat ett antal hästböcker genom åren. Hennes långkörare och allra mest älskade figur är den busiga ponnyn Mulle, som har underhållit läsare i över 40 år.

– Jag har tecknat hela mitt liv, berättar Lena. Min pappa jobbade i bokhandel, så vi hade alltid böcker och ritmaterial hemma. Och eftersom jag var hästintresserad så tecknade jag mycket hästar.

Hur just figuren Mulle kom till är i sig en ganska lustig historia. Lena var 15 år när hästtidningen Ponnybilderna utlyste en tävling där man kunde vinna poster. Det fanns inte samma utbud av bilder som nu för tiden, så det var en attraktiv vinst.

– Jag ville gärna vinna och gjorde faktiskt det, men den där postern kom aldrig. Så jag blev sur och skrev ett brev till tidningen. I marginalerna klottrade jag lite arga hästar som sparkade och bockade och såg griniga ut. Tidningen ringde upp mig och sa att visst skulle jag få min poster, men skulle jag också kunna tänka mig att teckna en serie med någon av de där hästarna?

Vid den tiden bodde Lena i Norrland och hade aldrig varit söder om Umeå. Att en tidning ringde från Stockholm med en sådan förfrågan var väldigt stort.

– Jag sa givetvis ja! Att få betalt för att teckna var helt fantastiskt. Men jag kunde ingenting om serier och i början hade jag ett elände med att lära mig formatet. Det var fruktansvärt svårt och det tog lång tid innan jag fick kläm på det.

Lena berättar att hon gjorde många nybörjarfel, men tidningen guidade henne. Serien Mulle kom att gå i Ponnybilderna i några år, ända tills tidningen lades ner. Då var Mulle hemlös under ett par år innan Lena omkring 1975 hörde av sig till Min Häst, som nappade direkt. Där har Mulle blivit kvar, och Lena har tecknat många andra serier i tidningen.

– Mulle har blivit lite grann som deras symbol och han är fortfarande med i alla nummer av tidningen, säger Lena.

Nu är Lena själv 61 år, och Mulle har funnits med henne i 46 år. Även om inte ponnyn har åldrats så har han dock inte alltid sett likadan ut, enligt Lena har han förändrats ganska mycket utseendemässigt.

– Man kan inte tro att det är samma häst faktiskt. Han har definitivt blivit bättre med åren. Dessutom har hans tankar fått mer utrymme, han blivit mer filosoferande och kommunicerar med övriga karaktärer i serien.

Trots att det har gått över 40 år har Lena inte tröttnat på Mulle eller fått slut på idéer. Och han är fortfarande en storfavorit hos många läsare, kanske för att de känner igen sina egna hästar (eller sig själv). Mulle gör lite som han vill, han bryr sig inte om normer och fördomar och hur man ska vara – han är sig själv helt och hållet.

– Numera är han väldigt söt, och dessutom ganska cool, säger Lena. Det är mest tjejer som håller på med hästar, men faktum är att många killar läser Mulle trots att de inte är hästintresserade, för att de tycker att han är cool.

Mulle har med andra ord en ganska stor läsarskara, även över åldersgränserna.

– Många av de som läste Mulle när han var ny är själva föräldrar nu. Det är jättekul när jag träffar föräldrar som är gamla Mulleläsare vars barn i sin tur också läser Mulle!

Från att ha skapats som en seriefigur tar nu Mulle klivet ut från serierutorna. Förra året kom en bilderbok och under året släpper Egmont Publishing kapitelböcker med Mulle som huvudkaraktär. Det blir en serie böcker under namnet Mulles dagbok och den första boken, Mulle och ponnyklubben, släpps nu i april. Nästa bok kommer redan i augusti.

– Förlaget lade fram idén till mig om kapitelböcker i dagboksform. Det kändes kul så jag tackade ja, även om jag var lite förfärad innan jag kom igång, säger Lena.

Men ganska snabbt hittade hon Mulles språk och därefter hade hon väldigt roligt under skrivprocessen. Dagboksformen har passat bra både för henne och för Mulle (om det är någon som undrar hur en häst kan skriva dagbok så är det som så att Mulle dikterar och hans kompis kaninen som skriver).

– Han har redan ett ganska speciellt språk och sätt att uttrycka sig, det var bara att låta honom babbla på. Det var faktiskt ganska lätt eftersom han redan har sin ton och jargong. Jag fick till och med försöka dämpa honom lite, säger Lena med ett skratt.

På vilka sätt skiljer sig arbetet med böckerna från hur du jobbar med serien?

– När man tecknar är man väldigt begränsad, man ska säga mycket på en liten yta. Men här hade jag gränslöst med utrymme! Och jag älskar att skriva, som barn ville jag bli författare.

Lena skriver dagböckerna parallellt med sitt vanliga jobb som tecknare. I sin studio har hon sina teckningsgrejer på ena sidan rummet (hon är en av de serietecknare som fortfarande jobbar analogt med bläck och stålstift, till skillnad från många andra som numera tecknar digitalt) och datorn där hon skriver på andra sidan rummet. På så sätt kan hon fysiskt växla mellan att vara serietecknare och författare.

Du tecknar och skriver ju väldigt mycket hästrelaterat, har du själv häst?

– Nej, jag hinner inte riktigt. Det var ju av de där drömmarna jag hade som ung, men jag köpte aldrig en häst. Fast jag kan se hästar från mitt fönster när jag sitter och tecknar och skriver, säger Lena Furberg.