“När kommer egenutgivarna få ta del av streamingrevolutionen?”

Alexander Forselius skriver i en gästkrönika om att egenutgivningstjänster borde göra det enklare för författare att nå ut till läsarna i form av strömmande media, precis som det har blivit i musikbranschen.

Som egenutgivare gläds jag åt att den nya tekniken såsom Print on Demand och eböcker har gjort det möjligt för oss, genom tjänster såsom Publit, Elib samt Type & Tell med flera, att precis som musiker ge ut våra böcker utan att vara beroende av ett förlag. Precis som att du på några dagar kan släppa en skiva till hela världen på Spotify genom till exempel Record Union så kan du idag lansera din bok på liknande vis genom dessa tjänster.

Då jag också både skriver och spelar in egen musik, som idag har totalt sju miljoner streams på Spotify, så har jag erfarenhet av egenutgivning av både böcker och musik. Det svåraste är hur man ska nå ut, när alla kan släppa sin egen bok eller skiva. Om man går genom ett stort skivbolag eller förlag så får man hjälp med marknadsföringen, ger man ut själv måste man ensam stå för detta. Men ändå har många oberoende musiker lyckats. Vad ligger bakom detta?

Jag tror att svaret är strömmande musik. Ingen är intresserad av att köpa en skiva för 189 kronor av någon de inte känner till. Istället strömmar man spellistor, och lyckas man jobba aktivt med spellistor så kan man leva på musiken, i alla fall nästan, vilket jag har erfarenhet av. Strömmande musik har gett många nya stjärnor som nog annars inte lyst upp på himlen.

Om så vore detsamma med egenutgivna böcker. I dagsläget har varken Type & Tell, Publit eller Elib/Axiell Media möjlighet att publicera eböcker på strömmande tjänster såsom Storytel, Nextory med flera, samt bibliotek (vilket bara Elib kan göra). Du måste själv ha F-skattsedel och teckna separata avtal. Varför lever egenutgivningsbranschen kvar i den gamla tiden där man bara kan sälja boken som digital nedladdning eller i tryckt format?

Min uppfattning är att egenutgivningsbranschen underskattar vilken potential strömmande böcker kan ha för författarna, om man jämför med streamingtjänsternas betydelse för musikerna. Om man kan släppa skivor via till exempel Record Union till både Spotify och iTunes på några dagar, varför ska det då vara raketforskning rent avtalsmässigt att nå ut på till exempel Storytel eller Nextory?

Som egenutgivare så är det inte 100 000 sålda tryckta exemplar jag är ute efter, utan att sprida mitt ord. Och den nya tekniken med eböcker ordnar det väldigt bra, enligt egen erfarenhet är det förvånansvärt många som köper boken som ebok. Print on Demand-böcker är så dyra rent tryckmässigt att det blir näst intill omöjligt att sälja böckerna – sätter man ett pris som läsarna är beredda att betala för en okänd författare får man samtidigt bara ut ett par kronor per bok. Det går inte ihop.

Jag ser mest den tryckta boken som ett komplement, en referens som finns tillgänglig för den som vill ha den, och som man kan skicka ut som recensionsexemplar till bloggare och andra. Men när det gäller att marknadsföra boken så satsar jag numera helt på eböcker, eftersom jag tror att samma revolution som Spotify blev för musiken snart kommer ske även för författarna.

Men då undrar jag varför det ska ta så lång tid för de tjänster, som säger sig vara bokbranschens framtid, att göra det möjligt för oss författare att släppa våra böcker på framtidens marknad, en strömmande sådan, genom ett enda avtal istället för att teckna avtal med varje återförsäljare i Sverige. Precis som jag kan ladda upp min musik till Spotify och 200 andra tjänster till priset av en kebab, med ett klick. Detsamma borde vara möjligt på bokmarknaden.

Alexander Forselius gav ut sin bok Jag Upphäver Gravitationen på Type & Tell våren 2017 som handlar om livet med autism och att tvingas in i det sociala samspelet. Han gör sedan många år musik på Spotify under namnet Dr. Sounds och har många års erfarenhet av egenutgivning inom musikområdet.