Hon marknadsför sina böcker i tunnelbanan med hjälp av en laptop

Allt som behövs för att marknadsföra sina böcker i tunnelbanan är en laptop. Ja, och en hel del tid förstås. Författaren Susan Casserfelt testar gerillamarknadsföring för att hitta nya läsare samtidigt som hon skriver på nya böcker.

– Eftersom jag inte gillar att sälja får man tänka ut andra strategier. Jag åker t-bana mellan Bagarmossen och Karlaplan dagligen. Ibland har jag tänkt att någon kanske lyssnar på min bok intill mig och att det vore kul att veta i så fall. Då kom jag på att det var ett bra ställe att synas på, säger Susan Casserfelt och tillägger med ett skratt:

– Jag vill sätta en reklambild på bilen också, men min man har inte sagt ja ännu.

Susam Casserfelt skriver på sin tredje bok och det är läge för att ta det från början. Det var 2007 som Susan inledde sin författarkarriär.

– Jag började skriva när jag väntade mitt andra barn 2007. Camilla Läckberg hade en tävling ihop med en tidning och förstapris var en krimkurs. Man skulle skriva ett kapitel. Det kändes görbart, säger Susan.

Men egentligen hade hon velat skriva den där berättelsen långt tidigare. Idén fick hon kring millennieskiftet när hon bodde i Örnsköldsvik.

– Men med min arbetarbakgrund (pappa hissmontör, mamma inom sjukvården) var det inte allom givet att fatta pennan. Svenska var mitt sämsta ämne i skolan, kunde inte stava. Att min mamma kom från Finland bidrog säkert. Berättarlusten och fantasin var det däremot inget fel på. Så när jag började skriva visste jag inte om jag kunde, säger Susan.

Nu vann hon inte tävlingen men hade fått upp ögonen för krimkursen som Ulla Trenter och Kerstin Matz höll i på Ordfront. Kapitel ett blev en novell.

– Efter kursen sa Ulla att så mycket svårare att skriva en bok är det inte, lägg till några bihistorier. Sagt och gjort. Resultatet skickade jag in till Kerstin som inte var lika snäll som Ulla. Hon påpekade att visst var historien bra men var hade jag liket?

Boken skrevs om fyra gånger. En omskrivning kom till efter att Piratförlaget tackade nej med hänvisning att den var för lik Åsa Larssons Solstorm.

– Då slängde jag ut säkert en fjärdedel och skrev om med Modo hockey som tema istället för präster. Tyvärr räckte det inte för utgivning. Tror att de tvekade för att lektören inte gillade en av mina huvudkaraktärer, en egocentrisk konstnär som heter Zeta. Men jag visste ju att det fanns folk som Zeta i verkligheten och bestämde mig för att ge ut boken själv, säger Susan.

Prästens lilla flicka kom ut 2013, Susan lät trycka boken själv i Polen i pocketformat. Totalt sålde hon närmare 7000 ex, bland annat tack vare att den hamnade på andra plats på Adlibris pocketlista.

Och numera är inte Susan enbart egenutgivare. Word Audio köpte ljudboksrättigheterna till både den första boken och uppföljaren Den tatuerade cirkeln. Till hösten kommer de två första böckerna i serien också på det nystartade MiMa förlag.

Berätta hur du fick idén till gerillamarknadsföringen på tunnelbanan?

– Av nödtvång. Den tatuerade cirkeln, uppföljaren med samma karaktärer, var klar 2016. Styv i korken lät jag trycka upp 1500 inbundna i tron att det var lika lättsålt som första pocketen. Men som okänd författare är man väldigt beroende av att hamna på listorna och gör man inte det går försäljningen trögt. Så peppad av att ljudboken med Katrina Ewerlöf som inläsare gått bra med en första plats på Storytel, har jag tryckt nytt skyddsomslag, säger Susan Casserfelt.

– Jag gillar att vara en person som spänner bågen, men det är mindre kul att gå 30.000 kr back om jag inte lyckas sälja mina inbundna (medräknat nya omslaget). Så det är bara att spotta i nävarna.

Vilka reaktioner får du från folk när du sitter med din laptop?

– Har bara haft klistermärket kort tid (ett par dagar) men jag märker att folk tittar. En kvinna i morse läste och notera namnet. På väg hem satt en flicka mitt emot mig. Hon såg väldigt impad ut.

– Som egenutgivare måste du först och främst ge ett proffsigt intryck. Anlita proffs där du inte kan själv. Tryck en pocket, synas i sociala medier, kasta boken efter bokbloggare och försöka komma med på ett utskicka från exempelvis Adlibris så att du hamnar på listan. När man väl är på listan behöver man inte göra så mycket, då säljer boken förhoppningsvis sig själv. Be läsare att lämna omdömen. Det finns inga genvägar, det är bara att gneta på och inte ge upp. Tänk på detaljer. Eftersom jag har döpt serien till Höga Kustenserien måste jag göra namnet sökbart så att eventuella nya läsare hittar till mina böcker. Alla kanske inte kommer ihåg ett udda efternamn som Casserfelt.

Vad heter boken du skriver just nu – och när ska den vara klar?

– Nu skriver jag på den tredje delen i Höga Kustenserien, Costa del Crime. Den utspelar sig i Örnsköldsvik men till viss del även på solkusten, därav titeln. Har skrivit ca 100 sidor och den ska vara klar 2018.

Hur är det att sitta på tunnelbanan och skriva? Vilka är dina favoritplatser för skrivande?

– Jag föredrar egentligen att skriva i hemmets lugna vrå, men eftersom jag redan har sålt Costa del Crime till Word Audio Publishing (WAP) som producerar ljudboken känner jag press på att skriva när jag har tid. Tunnelbanan fungerar förvånansvärt bra. Har nästan missat mitt byte vid Slussen ett par gånger för att jag är så inne i historien. Mest av allt ser jag fram emot att en dag få en tumme upp av en läsare/lyssnare.

Och även om de två första böckerna alltså kommer som pocket i höst så har Susan en säljutmaning kvar:

– Har fortfarande mina 1150 inbundna som ska säljas så det blir fortsatt gerillamarknadsföring. Tänker att om jag kan nå en ny läsare per resa så kanske jag lyckas. Vore skönt slippa grubbla på nätterna, säger Susan.