Den 16:e mars släpper Karin Brunk Holmqvist sin 13:e bok – Majken minröjare – en roman om oväntad vardagsdramatik i det lilla samhället och mötet mellan människor.
För Karin Brunk Holmqvist tycks livet aldrig ha stagnerat i en och samma arbetsstol. Idag har hon skrivit 12 böcker som getts ut med stor framgång men under författartiteln på hennes cv står även trollkarl, mannekäng, övervakare, beteendevetare, kommunpolitiker samt statist i Hasse och Tages filmproduktioner.
Bokbranschen år 2030 – hur ser den ut? Framtidsspaningar i Analysbrevet!
Karin lever helt enkelt som hon lär: att förändra sitt liv är det aldrig för sent för. 52 år gammal slog hon igenom stort som författare med Potensgivarna och sedan dess har det blivit nästan en ny bok om året. Den 16:e mars utkommer hennes senaste roman Majken minröjare. Historien får en viss twist när Majken en dag plockar stenar på stranden som hon dekorerar sin trädgård med – vilket får konsekvensen att ett helt samhälle utryms .
– Jag brukar säga att dramatiken finns i vardagen om man bara har sina sinnen öppna, säger Karin om sina karaktärer. Jag är ju beteendevetare och har alltid varit intresserad av människor och samspelet dem emellan. Jag ser det stora i det lilla och njuter när jag låter mina karaktärer i böckerna göra något oväntat för att visa vilka inneboende resurser även de så kallat svaga människorna har. Det är dessa människor som jag älskar och inspireras av. Min devis är: ”enkelheten är storheten”.
Humor är en svår skrivform
En blandning av humor, medmänsklighet, värme och en gnutta allvar fyller Karins böcker. För att hitta denna takt för berättelserna går Karin inte längre än till sig själv:
– Det är ett naturligt sätt för mig att skriva på eftersom jag tror att jag själv besitter dessa egenskaper. Humorn är en viktig ingrediens för att jag själv ska ha kul under skrivprocessen. Men humor är en svår skrivform. Det är så lätt att det kantrar över och blir buskis. Jag vill ha en varm och ömsint humor och det är verkligen en balansgång. Jag tror att humorn behövs idag, mer än någonsin.
Skrivandet handlar om att ha en tillit till den egna förmåga för Karin. Strikt disciplin är inget hon behöver – processen flyter på av sig själv när historien som Karin beskriver det “bara kommer”. Det gör att inte ens en synopsis brukar finnas med men däremot gärna en titel som innehåller något annorlunda och intresseväckande.
– Det brukar falla sig naturligt när det är dags för mig att sätta mig vid datorn, berättar Karin. Fast det har blivit nästan en bok per år sedan debuten och fliten är det inget fel på. Givetvis är det viktigt att inte försjunka allt för djupt in i författarskapet utan att även leva ett socialt liv tillsammans med make, barn och barnbarn.
Att förlägga böckernas handling till mindre samhällen skapar för läsaren en universell igenkänning tror Karin. Hon har fått respons från läsare i både Tyskland och Norge som inte bara känner igen byarna i sig utan även deras invånare.
– Att se hur romanpersonerna förändras och tar tag i sina liv tycker många känns stimulerande och befriande, säger Karin. Eller som en ung kvinna skrev till mig efter att jag gett ut min bok Sirila gentlemän sökes: ”Nu är jag inte längre rädd för att bli gammal när man kan få jäklas till och med när man hamnar på ålderdomshemmet.”
Tycker om läsarkontakter via mejl och brev
Karin värderar kontakten med läsarna i form av mejl och brev högt. Genom dessa får det ensamarbete författarskapet innebär en smula mer kollektiv känsla.
– Alla människor behöver bli bekräftade och för oss författare är det kontakten med läsarna som ger oss den bekräftelsen, konstaterar Karin. Det känns otroligt stimulerande och nödvändigt för att komma vidare.
Med en växande digital marknad känner Karin att e- och ljudboksformatet är viktiga. Sistnämnda öppnar också för den med en synskada eller dyslexi att kunna ta del av en bok. Själv föredrar Karin den lustbetonade känslan av hålla en fysisk bok i handen och tycker att det skapar en närhet till författaren när hon läser framför det digitala. Men hon lyssnar på en del ljudböcker själv:
– Eftersom jag sitter mycket i bilen mellan olika framträdanden är ljudboken ett viktigt komplement till boken och är ett sätt för mig att fördriva tiden under bilkörningen.
Fantasin är central för Karin – både som utlopp och inlopp. Hennes böcker fungerar som en beröringspunkt mellan henne själv och läsarna där hon som författare kan lämna skopor av sin fantasi som läsaren sedan kan plocka ur.
– Fantasin är det som ger oss vingar, lyfter oss in i det spännande och okända, säger Karin Genom att skriva får jag utlopp för den. Och när inte sanningen räcker till kan jag ta till lögnen eftersom det är fiktiva böcker jag skriver. Författandet låter mig disponera min dag fritt efter alla år i yrkeslivet och jag kan ta tag i lusten när den kommer.
Om sin nya bok Majken minröjare säger Karin:
– I Majken minröjare skildrar jag vardagens detaljer med humor. För ovanlighetens skull finns även en tonåring med. Sara, som under en period bor hos sina farföräldrar. Sara inleder en varm vänskap med grannen Ossian, trots mer än femtio års åldersskillnad.
En dag går Saras farmor Majken på stranden och hittar några vackra stenar som hon vill dekorera deras grillplats med. Inte kunde hon ana att det hon släpat hem skulle göra att halva samhället behövde evakueras.
Ossian hyr ett hus på Bornholm eftersom det finns något han vill ordna upp innan det är för sent. När hans hus i Skillinge plötsligt står tomt blir ortsbefolkningen oroliga och till slut kallas Missing People in för att göra en sökning efter honom. I en bod hittar de Majkens otrogne granne Sven och hans lärare på målarkursen i Simrishamn. Det blir många förvecklingar innan lugnet på nytt lägger sig i det lilla samhället.
Majken minröjare ges ut av Kabusa förlag.
Bokbranschen år 2030 – hur ser den ut? Framtidsspaningar i Analysbrevet!
